froggiedarling

När suget efter att vilja publicera den senaste musikupptäckten eller kvällens bravader, eller något annat som gör livet till den berg-och-dalbana som vi hyser sådan hatkärlek till, stadigt försvinnet är det dags att ta en paus. Så det ska jag göra nu, men ibland kanske jag blir sugen på att delge världen mina upptäckter, så kom ihåg mig någonstans där i bakhuvudet.


Fantastiska Florence + the machine får avsluta och påbörja:

"Sometimes I wish for falling
Wish for the release
Wish for falling through the air
To give me some relief
Because falling's not the problem
When I'm falling I'm in peace
It's only when I hit the ground
It causes all the grief

--

I'll dance myself up
Drunk myself down
Find people to love
Love people too drunk
I'm not scared to jump
I'm not scared to fall
If there was nowhere to land
I woudn't be scared
At all"

Killen är 12 bast. 12!!! Tagit pianolektioner i 3 år...damn.










Så kallade "underbarn" är ofta lite socialt handikappade på grund av att de tränat på sin talang sedan de var små, så funderade om han också var det trots att han bara hade spelat i tre år...men lite måste han va. Eller är han också en sådan där supermänniska...?

Det är få ställen som kan bjuda på en akustik värdig en kyrka. Och detta är ännu en låt som jag blev nyfiken på när jag hörde den på älskade P3.

När det har snurat i vår skalle har vi alla stoppat huvudet i sanden. Nu är Familjen tillbaka med ny skiva och hjärtat i handen.

När det har snurat i vår skalle har vi alla stoppat huvudet i sanden. Nu är Familjen tillbaka med ny skiva och hjärtat i handen.

Jag hade förväntat mig en helt annan video till denna sockersöta låt, men det är bara att titta på någonting annat och njuta av ljudet.

Så. Nu är det gjort. Min första helg som lisebergare. Det kommer nog bli en bra sommar det här med.

Nervositeten var hög och jag ville verkligen inte göra några stora misstag första dagen, mitt enda mål som också klarades av. Jag fick till och med beröm.

Inför mitt andra pass kändes det alltså rätt bra tills jag läste på schemat och insåg att jag skulle öppna. Men hakuna matata sistah, inte skulle dem släppa lös en vilsen gröngöling utan en av mina chefer vägledde mig grundligt. Dessutom förgylldes dagen av en Jenpen som helt plötsligt uppenbarade sig framför mig i kassan, mitt i dagens enda rusch typiskt nog.