Årsresumé

Under ett år hade jag tre hem.

Våren spenderades i ett paradis sex trappor upp.

En för kort sommar och en sömnlös höst delades av föräldrahem och renoverings kaos, med gästspel hos en obekväm 90-säng.

Sedan kom vintern och räddningen.


Det där med att vara efterklok.

"You're in my mind
You're in my heart
I wish I knew right from the start
All my friends said
You'd break my heart
A heartbreaker right from the start"

 

 

 


Åh Oscar...


I can see the light


.

Skulle skriva "hjärtesorg" i ett meddelande, telen tyckte "hjärtesår" var mer passande.


Tänkt att den känner mig så bra.


I told myself that you were right for me

Mindes tillbaka. Det enda han kunde fokusera på var att jag höll hans hand.

Väcktes av nuet. Han hade tydligen kysst en annan.



" Holding hands may seem like an innocent gesture, but they show more than a simple interlocking of fingers. To take a hold of another’s hand is to break from living individually. It is to link yourself to another being, to momentarily entwine your life with another’s, to promise, for a moment, that you need not face the world alone. "


Att falla.

Och jag föll. I taxin, i trappen, i hissen, i hallen så föll jag. Nu faller jag bara isär.



I just want what they have


Dansa med mig

Så var det ju det här med att blogga....lätta sitt hjärta så att de som behagar kan se och läsa. Lite obehagligt men lite bekvämt.
Jag tycker inte om att jag inte hinner med exakt allt jag vill göra. Sådär som att spontant kunna umgås med sina finaste vänner... som att inte tappa kontakten med dem... för att det är så många andra tankar som upptar det begränsade utrymmet i mitt huvud, att man aldrig skickar iväg det där sms:et förrän någon vecka senare. Typ sådär. Därför blir jag så glad när någon grabbar tag i mig och påminner om att det var väldigt längesedan vi sågs. Det behövs.
Det där med att byta ut vänner efter en tid har jag aldrig förstått. Är man sådär superduper bra kompis med någon spelar väl inte bristen på kontakt någon roll...? Fast är det inte lite av poängen med en riktigt bra kompis, att man vet vad som upptar tiden i en persons liv?
It takes two to tango. Och ibland är det jobbigt att vara den som för hela tiden.
Jag vet ju inte ens vilken hårfärg ni har nu...










Idag saknar jag

Tänk att något så nära kan vara så fruktansvärt långt borta...

*

"Please forgive me if i act a little strange
For i know not what i do
Feels like lightning running through my veins
Every time i look at you


Help me out here all my words are falling short
And theres so much i want to say
I wanna tell you just how good it feels
When you look at me that way"



awake your soul...

"How fickle my heart and how woozy my eyes
I struggle to find any truth in your lies
And now my heart stumbles on things I don't know
This weakness I feel I must finally show
Lend me your hand and we'll conquer them all
But lend me your heart and I'll just let you fall
Lend me your eyes I can change what you see
But your soul you must keep, totally free"

"jag undrar om nån ser, att clowner inte ler?"

Vem kunde tro att kombinationen Thomas di Leva och September kunde bli så bra?

"För dig ska jag göra det tusen gånger om."

Den här låten har spelats på repeat i mitt huvud den sensate tiden. Underbar.
"Ta mitt skimmer, för jag brinner.
Du är blott en blek lanterna, jag har gjort det här så länge.
Jag kan lika väl fortsätta."



Och det är här jag hänger numera....

s



Trots osmickrande vinkel är hon fortfarande så fin.

Salt kan slänga sig i väggen, peppar is the shit.



Om

Min profilbild

Emi

RSS 2.0