froggiedarling

Snart är det lördagskväll, och då ska vi väl ut och D.A.N.S.A?






Och glöm inte, we are your friends.

Men hipelihop? Ja, det finns bra skit med.

Och Promoe videon är den roligaste på länge!






"Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dom tillbaka
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma"

"Så säg hejdå, för livet går vidare,
och kom ihåg att de finns nåt som är finare.
Dags för mig, vi hörs väl ganska snart igen.
För just nu så är de faktiskt dags dra igen,
så ha de bra min vän,
vi syns väl nån dag igen - om jag nånsin kommer tillbaks igen."

Smakprov på ett Londonband som skiljer sig lite från mängden...

Det är ju det. Se möjligheterna istället för hindrena, och inte låta sig överrumplas av de oändliga antalet. Klyschigt men sant.

Nej, det här kommer gå bra ska vi se. Somehowe, Somewhere, Someday.

Och på tal om "Someday" , som vi alla vet är en grym The Strokes-låt, så blev jag glatt överraskad när jag målandes/P3-lyssnandes hörde Julian Casablancas senaste solosmakprov (som vi alla också vet är sångaren i The Strokes). Jag och många med mig (har förövrigt alltid undrat vad det är för inavlat talesätt?) längtar dock efter att höra snubbarna komma ut med lite nya låtar, men det kommer troligvist först nästa år. Tills dess:


"Drop your guard, you don't have to be smart all of the time
I got a mind full of blanks
I need to go somewhere new fast
And don't be shy, oh no, at least deliberately
No one really cares or wanders why anymore"

Prinsen av Peking...

Den är inget evangelium...men den funkar.

 

(MK släppte nyligen två skivor på en gång, Prinsen av Peking är en av dem, och den första skivan heter Markusevangeliet. Bara så att ni vet.)

Att Basement Jaxx är fantastiskt grymma live upptäckte jag när de var förband för Robbie Williams på Ullevi. I sommras på WOW så förstärktes bara det intrycket, om de är något band man bör se live så är det detta som kan få en hel publik att släppa väskor på lerig mark och bara börja dansa.

Denna låt får det i alla fall att börja rycka i min kropp...

 WOW-09

Jag hatar min kropp. Ibland hatar jag den verkligen.


Varför skulle jag få en så självdestruktivt skal?



 Jag upptäckte en killes krönikor när jag prenumererade på VeckoRevyn för x antal år sedan, nu är det blogg som gäller, dessutom fotar han också grymt bra. Och tipsar om bra musik, som i detta fall leder bort mitt kroppshat till en lämpligare plats.





Nu är det stockholm stockholm stockholm!

Denna Noah och hans val fungerade utmärkt att packa till...OCH äntligen förstod jag hur man inte bara länkar till PSL, wunderbar.

 

"And i’ll remember all these moments suggesting my head
I’ll be thinking about them when im lying in bed.
And i know that immediately they might not even come true,
But in my mind i’m having a pretty good  time with you"

Jag borde verkligen packa inför helgens flykt till huvudstaden. Istället gör jag vad jag gör mest...oproduktiv och ganska nöjd ändå.


En fin låt till det.

Snubblade på en inspelning med "Name the pet", om någon förutom jag såg "Popcirkus" i våras så såg ni även henne...

Alla kan väl "Hurtful" utantill vid det här laget, men killen med håret och rösten har fler guldkorn i strupen.

 

Hittade en liten  intervju med Erik Hassle där han även sjöng låten Amelia / All that I wanted was you , ett tips? LYSSNA.

Jag har alltid trott att "Heartbeats" var José Gonzales låt och att The Knife gjorde en cover, men tänk så oupplyst jag var - det är tvärtom! Nu har vi fått det bekräftat återigen: bara för att en version är mest känd behöver inte det vara orginalet. För att återkoppla till förra inlägget så är "Hallelujah" ett utmärkt exemepl på detta. Hur många känner till Jeff Bucklys eller Rufus Wainwrights versioner? Alla som kollat på "O.C" eller "Shrek". Och Leonard Cohens? Antagligen inte lika många, i alla fall i den yngre sektionen.

Dags för ytterligare ett smakprov på vad som kommer ut ur mina högtalare;

Det gäller att veta var man ska leta.

Denna vecka får vi chans att höra sex nya låtar från Markus Krunegård, i PSL-format.

Där finns det många guldkorn bland alla sandkorn.


Måndag och Tisdag bjöd på dessa:


http://blogg.svt.se/psl/2009/09/28/musik-med-markus-krunegard-new-york/

http://blogg.svt.se/psl/2009/09/29/musik-med-markus-krunegard-mitt-kvarter/

Tycker att de funkar, men behvöver väl lyssnas in som de flesta låtar - som blir bättre när man hört dem några gånger.

När jag fördrev tiden genom att öga igenom halvnya PSL-inlägg hittade jag ett klipp som gav mig rysningar och fick mig att börja skratta, på ett dåligt sätt.

"Vi pratar om Skratta- inte-Svensson-din-dotter-kan-ligga-i-baksätet version 2.0.

Bakom angreppet står orkestern BrokeNCYDE. En kvartett så kallade amerikanska partillejohnnys (Amerikanska? I Texas behövs ingen brunkräm och den amerikanske mannen har nog fortfarande en bit kvar till läppglansbruk) från Albuquerque ibestående av medlemmarna Se7en, Phat J, Mik L och Antz. Samt Bree. Den senare är dansare. Utklädd, passande nog, till gris.

Börja med att visa BrokeNCYDES musikvideo Freaxxx för en fokusgrupp tonårsföräldrar. Säg den ansvarskännande moder som inte räds den totala råknulla-råsupa-råröka-mentaliteten av ett ännu värre, ännu mer empatilös skit-i-totalt-allt-perspektiv än vad vi är vana vid från andra musikanter. Och säg den Bon Iver-knaprande rockredaktör som köper gruppens totala ostiga stilkrasch av emo, euro och pojkgruppspop kryddat med dödsdesperata GHB-skrik."

För allt i världen, läs krönikorna som är länkade längst ner i PSL-inlägget!

Vart f*n är musikvärlden påväg?? Eller så är det så att man börjar bli gammal...
(Gillat för övrigt att begreppet Partillejohnys har spridit sig...)

Elvis hit och Elvis dit. Mannen vars återuppståndelse troligen skulle glädja fler än om Jesus kikade förbi. Och...han var bra, väldigt bra till och med under en tid. Här är mina två favoriter:

Saabs nya reklamlåt är ännu en gång trevlig att lyssna på för sig. Svenska Asha Ali är det som har gjort "The time is now".




Att snegla på MTV då och då har sina fördelar, ibland hittar man små guldkorn.



"...
a moment
a love
a dream
aloud
a kiss
a cry
our rights
our wrongs
a moment
a love
a dream
aloud
..."

Att vår allas Alexander Skarsgård får representera den svenska mannen för omvärlden i Hollywood känns väl trevligt, men när omvärlden skall försöka sig på att prata svenska låter det ofta ganska roligt. Efter att ha försökt lära mina ungerska och norska släktingar det omtalade sj/sk-ljudet ett antal gånger inser jag hur det måste låta för en låt säga...tysk när jag ska prata tyska. Att vi skandinavier är kända för våran suveräna engelska är allmänt känt, men att säga att de engelsktalande får våra språk att låta vackert vore en överdrift. Efter att ha sett de flesta "True Blood" avsnitten har man fått smaka på ett och annat replikbyte mellan Skarsgård och amerikanske Kristin Bauer, och även en del från danske Allan Hyde. Nu borde jag kanske visa något klipp med dem för att ni ska få uppleva det,men istället får ni Lady Gagas nya video starring Skarsgård där de utbyter diverse fraser på svenska.