froggiedarling

Det äter upp mig inifrån och ut

Kommer det någonsin att få ett slut?

En ändlös kamp

Ger mitt hjärta kramp

Jag trodde du var nära

Jag kunde nästan svära

En bild om hur det kunde vara

Började vi nästan tro på, som en blåögd skara

Att aldrig veta och ständigt undra

Får oss att likna en iskall tundra

Är det dags att lämna mig nu?

Efter 12 år lämnar du mig

Efter min barndom lämnar du mig

Men jag är inte vuxen! Inte än

Jag visste att dagen skulle komma

Har förberett mig på den i alldeles för många år

Klivit innanför dörren och genast gått till dig för att se så att allt är okej

Det har det varit, tills nu

Fastän du är så liten och obetydlig i andras ögon tar du upp en sådan stor plats för oss

Ända sedan du kom har du gjort det

Både i våra liv och i våra hjärtan

Vår lilla älskade pippi

Vem ska nu äta brödsmulorna från våra smörgåsar?

Vem ska nu hälsa mig välkommen hem fast jag är först?

Vem ska nu envisas med att sitta på min tandborste när jag borstar tänderna?

Vem ska nu bita sönder sidorna på tidningarna och böckerna när vi läser?

Du kommer alltid att vara speciell

Och jag lovar att vi aldrig kommer glömma dig, hur skulle vi kunna det?

Puss puss, God Natt, älskar dig.