WOW!
Min tid som volontär på Way Out West är nu avklarad för denna gång.
Under första dagen fick jag sett hela Timo Räisänen och en del av Bon Iver innan jag började mitt maratonpass från 15-01 vilket gjorde att jag var lite extra trevlig mot alla då jag var glad att jag lyckats se något. MEN, när klockan slog 18:00 och jag hörde Robins "smurfstämma" blev jag som ett litet barn som inte fick sin vilja igenom. Tack och lov var det lite att göra, jag hade en snäll chef och en kille erbjöd sig att ta över min positon, vilket resulterade i att jag plus min nyfunne vän Anders sprang iväg lyckliga som små barn som fått sin vilja igenom. Och hon var så bra så bra, precis som jag föreställt mig. Det hela blev inte sämre av att hon gästades av Lykke Li och Röyksopp under varsin låt, och att Kleerup kompade henne konstant. Med detta i bagaget härdade jag ut att känna Röyksopps bas och höra Glasvegas sång på håll under kvällen. Och att skrapa ur sopor från en soptunna med en sopborste kvart i ett på natten.
Andra dagens arbetspass sträckte sig från 11:30-20:00 vilket gjorde att jag hann finslipa mina kunskaper ytterligare i att hälsa folk välkomna till maten, be dem dra streckkoden på sitt matkort framför apparaten och att koka kaffe. Efter att blivit fri från kaffekokningen skulle jag blibit uppmött av två andra kollegor som redan slutat, de kom aldrig men det gjorde Anders. Efter lite kaffe begav vi oss till Basement Jaxx, dansade oss svettiga med några han kände och inte kände, stod och gungande melankolisk till My Bloody Valentine med hans syster yster och gick slutligen till scenen där Lily Allen strax skulle börja spela. Och vem hoppar då på oss viftandes med öronproppar om inte Karin? Som för övrigt snodde till sig fyra SECURITY tröjor i hopp om att vi skulle lyckas ta oss bakom staketet vid scenen. Vi kom nästan dit men gav upp och trängde oss in i folkmassan istället och lyssnade på en lite för lugn Lily Allen. Efter det skiljdes våra vägar då jag och Karin gick till hennes riktiga arbetsplats vid volontär in/utcheckningen och syskonen fortsatte dansa natten lång. När Karins pass närmade sig sitt slut fick vi frågan av en trött volontäransvarig om vi kunde tänka oss att städa ur en loge. Efter lite tvek gick jag, Karin och en annan tjej iväg för att städa ur det som visade sig vara Lily Allens loge. En liten barack full med bland annat uppdruckna ölflaskor, en oäten pizza, en halvrökt joint, lite vitt pulver, ett typ hotellnyckel kort och sisådär tio sugrör.
Jag har nu kissat på samma toalett som Lily Allen (och tagit hennes spellista), träffat min förste Buster, varit backstage, kokat otaliga liter kaffe och fått höra att jag är väldigt lik Alingsås mest eftertraktade villebråd. En ganska lyckad helg med andra ord.
Under första dagen fick jag sett hela Timo Räisänen och en del av Bon Iver innan jag började mitt maratonpass från 15-01 vilket gjorde att jag var lite extra trevlig mot alla då jag var glad att jag lyckats se något. MEN, när klockan slog 18:00 och jag hörde Robins "smurfstämma" blev jag som ett litet barn som inte fick sin vilja igenom. Tack och lov var det lite att göra, jag hade en snäll chef och en kille erbjöd sig att ta över min positon, vilket resulterade i att jag plus min nyfunne vän Anders sprang iväg lyckliga som små barn som fått sin vilja igenom. Och hon var så bra så bra, precis som jag föreställt mig. Det hela blev inte sämre av att hon gästades av Lykke Li och Röyksopp under varsin låt, och att Kleerup kompade henne konstant. Med detta i bagaget härdade jag ut att känna Röyksopps bas och höra Glasvegas sång på håll under kvällen. Och att skrapa ur sopor från en soptunna med en sopborste kvart i ett på natten.
Andra dagens arbetspass sträckte sig från 11:30-20:00 vilket gjorde att jag hann finslipa mina kunskaper ytterligare i att hälsa folk välkomna till maten, be dem dra streckkoden på sitt matkort framför apparaten och att koka kaffe. Efter att blivit fri från kaffekokningen skulle jag blibit uppmött av två andra kollegor som redan slutat, de kom aldrig men det gjorde Anders. Efter lite kaffe begav vi oss till Basement Jaxx, dansade oss svettiga med några han kände och inte kände, stod och gungande melankolisk till My Bloody Valentine med hans syster yster och gick slutligen till scenen där Lily Allen strax skulle börja spela. Och vem hoppar då på oss viftandes med öronproppar om inte Karin? Som för övrigt snodde till sig fyra SECURITY tröjor i hopp om att vi skulle lyckas ta oss bakom staketet vid scenen. Vi kom nästan dit men gav upp och trängde oss in i folkmassan istället och lyssnade på en lite för lugn Lily Allen. Efter det skiljdes våra vägar då jag och Karin gick till hennes riktiga arbetsplats vid volontär in/utcheckningen och syskonen fortsatte dansa natten lång. När Karins pass närmade sig sitt slut fick vi frågan av en trött volontäransvarig om vi kunde tänka oss att städa ur en loge. Efter lite tvek gick jag, Karin och en annan tjej iväg för att städa ur det som visade sig vara Lily Allens loge. En liten barack full med bland annat uppdruckna ölflaskor, en oäten pizza, en halvrökt joint, lite vitt pulver, ett typ hotellnyckel kort och sisådär tio sugrör.
Jag har nu kissat på samma toalett som Lily Allen (och tagit hennes spellista), träffat min förste Buster, varit backstage, kokat otaliga liter kaffe och fått höra att jag är väldigt lik Alingsås mest eftertraktade villebråd. En ganska lyckad helg med andra ord.
Kommentarer
Trackback
