froggiedarling

Så när jag stod där i parfymmolnet, väntandes på Hed och funderandes på om det var denna som skulle upp på önskelistan, hörde jag plötsligten röst som mummlade något som liknade "Går det bra?". Förvirrat och förvånat vände jag mig om och möttes av en mörkhyad man som tittade på mig och sa något ytterligare knappt hörbart. Att människor som inte känner varandra spontant börjar prata tycker jag är trevlig idé som används för sällan, men trevligheten försvinner när en av de första frågorna man hör handlar om var jag bor, för att följas av ett "Vi kanske kan träffas nån gång?", till att avslutas med ett bestämt "Nej, jag tror inte det".

Fröken Utter har störst erfarenhet av dessa konstiga män som får en att vilja kunna smälta in i omgivningen likt en kameleont. Fröken Björk har dock mött den trevliga skaran av dem, de som faktiskt bara vill fördriva tiden och prata lite med främlingen mitt emot på spårvagnen.