froggiedarling

När man sitter på bussen hem blir man, eller i alla fall jag, invaggad i en känsla av att ingenting kommer att hända när man sitter där och tittar ut genom fönstret eller ännu en gång blickar över ens inköp. Så när mannen/killen snett framför mig på fyr-sätet börjar fråga vilken hållplats det är till Elgiganten (trodde först han sa Legendgatan vilken är hållplatsen innan min) svarar jag snällt att han lär märka det eftersom den ligger vid Coop Forum med mera. Sedan fortsätter han med att fråga vart jag bor, om jag bor ensam, om jag har en pojke, om jag är helsvensk med mera. Lite oförberedd svarar jag ganska sanningsenligt på de mesta, och fastän jag svarade "ja" på att jag hade en pojke (han är ju en pojke och min vän) så avslutar han med att fråga efter mitt nummer.

Nr 1: Om någon upprepade gånger undrar vad du säger så kanske det är dags att höja rösten några decibel.
Nr 2: Om en person inte direkt ställer några motfrågor och ser lite smått besvärad ut ska du nog inte fortsätta konversationen.
Nr 3: Svarar någon "ja" på på pojkvän/flickvän frågan betyder det att de inte är intresserade.
Nr 3: Att ragga på bussen är ingen bra idé då ingen av parterna kan fly innan ens hållplats kommer, om man inte har lust att röra på sig lite extra förstås (men vem har det egentligen?), vilket betyder att man måste fortsätta att svara på frågorna som aldrig tycks sluta komma.

Varför är det aldrig de som man själv sneglar på under färden som säger något? För att de också antagligen tycker det är en dålig idé att ragga på bussen/vagnen...