froggiedarling

När man tror att man står på en stadig grund, och den grunden börjar att krackelera, det blir en obalans i vad som borde vara det stabilaste i världen, - vad gör man då?

Jag antar att man får klamra sig fast vid det som fortfarande är ordentligt fast i marken - annars överlever man inte.

Men det sägs likväl så ofta att what doesn't kills you, only makes you stronger , det låter väl bra.

--

Till hur stor del får man tycka synd om sig själv? Ska man jämföra med "barnen i Afrika" för att få lite perspektiv, eller går det bra att tycka synd om sig själv och känna att vissa delar av livet skulle man helst velat ta bort ?

Life's a bitch - acceptera och gå vidare, går också att hävda.

Det sjungs även always look on the bright side of life, kanske inte alltid men som sagt så får man klamra sig fast vid ljuspunkterna.