En gång H, alltid H.




Blir inte lika mycket vår allas Håkan som strömmar ut genom mina högtalare nuförtiden...men det hindrar inte att jag kunde alla texter igår, och tur var väl det för det hördes inte jättebra från våra mitt-i-vägen-platser.

Lyckligt överraskad att det blev många gammla doldisar som spelades, fint att få höra variation på spellistan. Som sagt; "Har man vart på för många konserter när man vet vilka extranummer det brukar bli?"

Finns så mycket fraser,  meningar, ord att välja mellan. "Hans låtar handlar ju typ bara om olycklig kärlek" - mjo...men gör nästan inte alla låtar det?

Kom, kom atombomb
Om vi nån gång, nånsin blir som dom
Känns som om alla är äldre nu och ser efter varann
Dom har gått för att leva sina liv
Och gud vet att jag måste leva mitt

Ta mig till kärlek, ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
för jag vill veta om kärlek finns

Du eller jag, vem är konstigast?
Är det bara jag som förändrats?
Ja, nåt är borta
men nåt hittas
varje dag
Jag har sett livet från båda sidor nu
från upp och ner
och ändå ser jag bara livsillusioner
Nu minns jag - jag förstår inte livet
Inte det minsta
Har sett allt från båda sidor nu
från in och ut
och ändå ser jag nu
bara illusioner...

Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Du säger att den delar sig vid kinden
Och blir hel igen bakom dig

Varje moln är trasigt
Du räknar allt sorgligt natten lång
Och hon du älskade en gång
Och kanske älskar än
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
Kanske allt egentligen

Ibland är en lögn det finaste man har.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0