Dags för Trapalanda...igen.
Det värsta med att ha djur är att man själv alltid överlever dem. Man tvingas utstå tiden då de inte längre finns vid ens sida.
Idag var det dags för Nickolina att undersöka om Trappalanda finns på riktigt, eller mest är en bluff för att vi som är kvar ska lättare ska stå ut. Tack och lov jobbade jag på Tolsered idag och fick ge den där sista klappen som man helst vill ska vara för evigt.
Hon var trög, tjock, envis, halvrädd för bussar/lastbilar, glupsk som få, men gick ändå inte att motstå.
Så många minnen är det ända som finns kvar. Alla dessa minnen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Fick även chans att träna lite inför onsdagens clearround försök på Kiowa...kändes väl sådär.
Fjordingar är helt underbara<3, skulle jag ha en häst skulle det nog vara en sådan. även om en del v mig gillar stOOra hästar.