froggiedarling

9/3 Cirka klockan 6 på morgonen lämnade vi lodgen för att se när Serengeti vaknar till liv, med undagtag för att åka tillbaka och äta lunch var vi hela dagen i parken. En helt fantastiskt tur då vi inte bara fick se geparder som vanligvist är rätt ovanliga, utan de honorna hade dessutom ungar! För att inte tala om när vi fick se en hel lejonflock dricka vid floden nära lodgen, tre honor, två ungar och två hanar på väldig nära håll! Svårt att komma ihåg exakt allt man fick se i efterhand, men det var mycket!

10/3 När vi lämnade Serengeti för att åka till Ngorongorokratern hanns det med en ytterligare game drive med många djur. Norongorokratern är en så kallad "caldera", det vill säga en jättelik vulkan som kollapsat för ca 2 miljoner sedan. Usikten från vårt rum var helt otrolig med kratern precis nedanför.

11/3 Nu var det dags för oss att åka ner i själva kratern och upptäcka vilka djur vi skulle få syn på idag. Det blev bland annat en hyena som slumrade i en vattenpöl, en väldigt mätt gepard, en gammal elefanttjur med gigiantiska betar, flamingos och resans enda noshörningar. Tyvärr var noshörningarna rätt långt från vägen, men med tanke på vilken tur vi haft med de andra så gjorde de inte så mycket...nästan.
Eftersom man bara får vara i kratrern max sex timmar så fortsatte vi till en annan by är vi skulle sova för natten. Lodgens pool var väldigt uppskattad! Det blev även en liten guideadtur i byn där vi köpte lite kaffe och te, även om killarna som bokstavligt talat förföljde oss (även in på puben vi besökte) gärna hade velat att vi skulle köpt deras saker med. När allt var anmält och vi fick reda på att bagaget skulle komma med ett plan dagen därpå runt två-tiden åkte vi till hotellet som låg på andra sidadan ön. Den där paradiskänslan ville inte riktigt infinna sig när vi åkte förbi hus som hade fullt med skräp runtomkring sig. Nog för att de var väldigt fattiga, men om de människorna på fastlandet lyckades hålla rent och snyggt skulle väl också de klara det?

12/3 Nu var det dags att åka till den sista parken, Tarangire National Park som mest är känd för sina baobabträd och mängden elefanter. Och om vi fick se elefanter...När vi först kom till lodgen och skulle bo i våra tält, som var flashiga med kaklat badrum, fick vi se en grupp elefanter på sluttningen nedanför. Efter lunch och poolbadsåg vi att de hade de förflyttat sig till skogen bakom tälten, och när vi senare skulle ut och åka var de på parkeringen! Hur häftigt som helst att se hur de tyckte att vi var i vägen som glodde på dem, våra chaufförer/guider blev lite småstressade och föste snabbt in oss i våra jeepar så inte vi skulle bli översprungna av arga elefanter. Fast de ser så snälla ut är speciellt de afriaknska rätt aggressiva..inte så konstigt egentligen när massa turister stannar och glor på dem stup i ett. Under den cirka 2 timmar långa game driven lyckades vi se ungefär 200 elefanter, och ja vi räkande! Vi bedrev även krig mot Tse-tseflugor som lik myggan är någon ond makts påfund, för har man otur får man "sömnsjukan" vilket kort sakgt innebär att man kan hamna i koma...De är afrikas motsvarighet till våra bromsar, och alla som någon gång ridit på sommaren vet hur hatade de är.

13/3 Sista safaridagen! Trots stränga direktiv från vår reseledare Ann stannade vi ett antal gånger på ut ur parken för att föreviga de sista girafferna och strutsarna, men vi hann i tid till Arusha där vi skulle äta lunch och sedan flyga till Zanzibar.
Det där med orginisationsförmåga verkar inte riktigt vara tanzaniarnernas grej för när vi lyckats checka in vårt baggage så kom en kvinna och sa helt kolugnt att allas baggage antagligen inte skulle komma med på grund av luftfuktigheten. Fastän alla inte förstod vad luftfuktigheten hade med planvikten att göra så började vi organisera så att åtminstone en väska per par skulle komma med. Folk packade ner vinterjackor i en väska och badkläder i en annan, bara det att när allt var klart så började en baggageman plocka från båda högarna, och kvinnan som godkänt vår en-väska-per-par-strategi verkade tycka det var helt okej. Det var bara att acceptera. Dessutom kom det ett gäng fransmänn med gigantiska väskor som inte verkade ha fått något besked om luftfuktigheten. När vi väl anlänt till Zanzibars flygplats höll alla tummarna för att åtminstone rätt väska hade kommit med, och merparten fick med sig sin "badväska", medans några inte fått några väskor eller den med vinterjackorna i. Själv hade jag i halv panik tryckt ner så mycket som möjligt i min ryggsäck, en av mina mardrömmar är att min resväska ska försvninna, och lite saker i mammas resväska som faktiskt kom med, vilket inte min gjorde. När allt var anmält och vi fått reda på att väskorna skulle komma med plan dagen därpå runt tolvtiden åkte vi till vårat hotell som låg på andra sidan ön. Den där paradiskänslan ville inte riktigt infinna sig när vi bara åkte förbi hus som hade fullt med skräp runt omkring sig. Nog för att de är fattiga, men om männiksorna på fastladnet som är minst lika fattiga lyckas hålla rent och snyggt borde det väl inte vara ett problem för dem? När detta kommenterades för chauffören sa han att det var regeringens fel...

14-20/3 All tid spenderades mest inom hotellanläggningen, eller reservatet som vi även kallade det...Det fanns ingen by att gå omkring i på kvällen utan det var middag och god natt, vilket inte gjorde super mycket för man var rätt trött vid tio redan! Sanden var som potatismjöl och vattnet turkos, tyvärr var dett rätt kraftigt hög-och lågvatten som gjorde att det mest blev poolen som användes för att plaska i. Det var tre rättersbuffé vid varje måltid, inte så bikini vänligt...men det känns nästan som att jag åt mer mango än mat. Mmm, den mangon...
Jag, Emma och Linnea gjorde en mycket lyckad kajaktur och en snorkeltur, som resulterade i solbrändhet på fötter och vader. 
Vi åkte även till Stone Town är en gammal del av huvudstaden kan man säga, på höger sida om vägen låg Stone Town och på vänster den moderna delen. Jag hade förväntat mig gammal fin arkitektur. Det finaste var de typiska zanzibariska dörrarn, så mycket mer fick vi inte sett på grund av tidsbrist. Jag fick i alla fall prutat till mig två superfina halsband och två sjalar och även införskaffat efterlängtade vykort. Just det, det var ungefär 37 grader i stekande sol med.
Det blev även en tur till en kryddfarm där vi fick se hur bland annat ananas, vanlij, banan,gurkmeja, mango, papaya, kardemumma och kokospalmer växer. Det var riktigt intressant att få se hur kryddorna och frukterna ser ut från början! I slutet av turen fick vi även smaka på massa frukt av en kille, som slutade i att mamma nästan bytte bort mig mot en ananas. Ananasen vi fått smaka var den godaste jag någonsin ätit och killen var jättesöt så det gjorde inte så mycket. Äntligen fick jag handlat lite roliga teer också, och kanelkaffe!


Jag är verkligen supernöjd med resan, även om Zanzibar kasnke inte var så paradisiskt som vi trott gör inte det så mycket när safarin var helt galet otroligt bra.

Nu orkar jag inte skriva mer, men jag hoppas blondinen på andra sidan jorden är nöjd med denna utförliga reseberättelse. Du ville veta allt, så skyll dig själv...<3


Just det! Hakuna mata är swahili och betyder inga problem (för de de som missat Lejonkungen), och den frasen användes friskt av tanzanianerna. Jag har fått höra det så mycket att det skändat Timon och Pumbas sång en smula. Enligt vår reseledare Ann så finns Lejonklippan på riktigt, fast på en privat ranch i Kenya...och Pumba finns med tack vare guiden som körde runt Disneys tecknare, hans smeknamn var tydligen vårtsvin på swahili...