Z3BRA
Tänk vad lite siffror, nummer och tecken som ingen riktigt förstår vad man ska ha dem till kan göra.
Le fabuleux destin d'Amélie Poulain
Såg "Amelie från Montmarte", och jag känner mest kärlek till den filmen. Får mig om inte annat att ännu mer vilja kunna franska.
Blev påmind i slutet av den att jag igår klagade över att i de flesta filmer i min lilla samling finns det ett suktande kärlekspar, inte jättebra om man känner sig lite blue. Antingen så har jag för snäv smak inom film, eller så görs det för mycket filmer med/om kärlekspar.
Några trevliga citat från filmen kändes självklart: (givetvist direktstulna från imdb)
Hipolito, The Writer:Without you, today's emotions would be the scurf of yesterday's.
The Sacré-Coeur Boy:The fool looks at a finger that points at the sky.
Amélie Poulain:At least you'll never be a vegetable - even artichokes have hearts.
Narrator: Amelie has one friend, Blubber. Alas the home environment has made Blubber suicidal.
[Pet fish leaps out of fish bowl in an attempt at suicide]
[Amélie hands a begger some money]
Beggar: Sorry madam, I don't work on Sundays
Gina: Absence makes...
Nino Quincampoix: ...the heart grow fonder.
Hipolito (The Writer): We pass the time of day to forget how time passes.
N'mi
"Usch...Jag borde ha rakat benen..."
"...och gjort några sit-ups! Jag har fått så stor mage!"
"JÄMNSTÄLLDHET!!"
"Suck"
Av någon anledning vill denna bild inte samarbeta med mig, det här med teknologi är inte färdigutvecklat...
Glaskjolar, fikafilosofi och en bitterballe
Kvällen blev inte som vi tänkt oss tack vare en bitterballe till dörrvakt som tyckte att ett halvt år kvar till 20 var för mycket. Allt vi ville var att se Kristian Anttilas akustiska framträdande, men tydligen var det för mycket begärt.
Vårt alternativa slut blev istället kvällsfilosofi på TinTin.
Att försöka förstå sig på en annan människa är oftast ingen lätt uppgift. Ett frågetecken vi försökte reda ut var hur det kom sig att en person som, utåt sett, är i en del i livet då faktorer som ofta väcker ångest såsom jobb och kärlek fungerar bra, ändå inte är nöjd?
Vi människor har en tendens att ofta fokusera på det som kan förbättras i ens liv. Har man ett bra förhållande så kan det bli ännu bättre, eller så är man för tjock, eller så är chefen jobbig, kompisen har inte hört av sig på länge, pojk/flickvännen svarar inte på sms med en gång, lönen är för dålig, alla kläder man har är fula eller för små, jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv och så vidare och så vidare.
Vi har en ständig strävan att nå perfektion i tillvaron. Nu menar jag inte att man ska nöja sig med vad som helst, absolut inte, men ibland borde vi ta oss i kragen och fokusera på allt positivt vi har omkring, istället för hur det kan förbättras. Den ständiga klagan fick mig att undra om vi faktiskt vill vara lyckliga? Ibland tror jag att det mest är oss själva som hindrar oss från att vara det.
När all strävan gett resultat och man uppnått sitt mål brukar känslan av tillfredsställelse snabbt bytas ut mot en slags tomhet, jaha - nu då? När allt är perfekt så finns det väl det inget att förbättra, inga mål att uppnå. Då kom också frågan, vill vi ha allt perfekt? När ett mål är uppnått brukar vi trots allt hitta ett annat.
Och självklart ledde tankarna till en filosofi/psykologi lektion där det disskuterades och fastställdes att utan olycka existerar inte lycka - det är tack vare kontrasterna som vi kan uppleva delarna. Vet man inte hur det är att vara glad, så vet man inte riktigt hur det är att vara ledsen. Man måste ha ätit en för salt kladdkaka för att uppskatta en för söt. Annars har man ju inget att jämföra med, och då är frågan om man upplever känslan fullt ut. Det är som att känslor behöver sina motpoler för att uppskattas tillfullo.
Ja, jag vet inte om vi blev så mycket klokare av dessa funderingar men det fick i alla fall mig att sakna filosofilektionerna med Thomas Andelius aka. Thomas av Aquinas.
"Veckans wombat!" Those were the days...
Filosofiskt keramik
Tänk att lite keramik kan vara så vist. Fick det i studentpresent, men först nu vill jag inse vad de innebär.
Jigsaw
"..bli klar med sitt liv."
Bli klar med delar av sitt liv, så att nya kan påbörjas.
I början av en del brukar allt fokus ligga på slutet, hur skönt det ska bli när det väl kommer, men när slutet väl kommer måste en ny del påbörjas. Det kan vara väldigt skönt att avsluta en del av sitt liv, som att ta studenten. Samtidigt lämnar man de trygga vanorna för att påbörja nya, som man kanske inte har en aning om hur de ska bli...Och att behöva fundera ut dem kan vara nog så tidskrävande.
Den ständiga strävan framåt. "Vad vill du bli när du blir stor?" "Vad ska du göra efter studenten?" "När tänker du gå i pension?" Ibland är det väldigt skönt att inte tänka framåt, samtidigt som det är den tanken som så många gånger gör nuet uthärdligt. Lite mellanmjölk på det kanske? Som alltid.
Livet är väl som ett pussel då - när man är klar med alla delar så är man helt enkelt färdig. Inga fler bitar som skall läggas, eller delar som behöver påbörjas. Antingen känner man sig nöjd då alla bitar är på plats, men samtidigt bör det kännas tråkigt att ha allt bakom sig och inget framför sig. Tur att det är man själv som bestämer hur många bitar ens pussel skall ha.
"we make stupid things so you don't have to"
M-dag
Det som skulle ha varit garderobs utrensning hos fröken B och avvinkning av syskonbarn blev istället: 1 blåbärscheesecake - fortfarande på stelning?, 6 blåbärsmuffins - en äten, 3 koppar te, 1 Harry Potter-film, 1 nytt armband och 2 besök hos en arbetande Clara. Inte helt fel.
Och min kära moder har flugit till varmare breddgrader med salt vatten och fårost...inte alls sugen på att följa med,nej nej.
om inte annat kan vi alltid börja jobba för mattidningar
Weekend Update
Ännu en helg har passerat. Och min kamera är nu tillbaks där den hör hemma, till vänster om min dator på "skrivbordet".
Det blev mycket Jenny, hundar, katter, hästar, bilåkande, skratt, filmtittande och kaffe. Det blev lite hår kvar på mitt huvud, sömn, mat, tid och foton.
Såg "Public Enemies" också. Det enda som egenltigen var bra med den var Johnny Depp, såklart. Tror att vårat alternativa slut med en dubbelgångare hade tillfredställt fler i publiken än orginalet...
Får man vara såhär söt?
"He wants it, he wants it.."
Bebisen som inte vill växa uppStall x 2
Två stall hanns med denna dag som bjöd på två ridturer, en lugn och en fartfylld. En gång på häst och en gång på ponny, samt lite mopedåkning.
"..it's love's illusions that I recall."
En låt - två versioner, två språk, två, artister. Lika bra.
So many things I would have done but clouds got in my way."
"Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort men moln kom ivägen."
Chocolate Chip Walnut Brownies
Kände att jag behövde dela med mig av min senaste upptäckt inom bakfronten - Brownies. Efter att ha varit sugen på ett tag det bestämde jag mig häromdagen för att baka. Givetvis vände jag mig till min (och Karins) mästare - Leila Lindholm.
Ingredienser
350 350 g mjukt smör
6 6 dl strösocker
3 3 dl kakao av god kvalitet
1 1 dl ljus sirap
0.5 0.5 tsk salt
6 6 st ekologiska ägg
3 3 dl vetemjöl
400 400 g vit kvalitetschoklad
300 300 g valnötter
Fudge glaze:
3 3 dl vispgrädde
1 1 dl mjölk
1 1 dl ljus sirap
1 1 tsk malen ingefära
400 400 g mörk kvalitetschoklad 70 %
Valnötter till garnering
Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa smör och strösocker vitt och poröst.
3. Blanda i kakao, sirap och salt.
4. Rör i ett ägg i taget och vänd sist ner vetemjölet i smeten.
5. Hacka chokladen grovt och vänd ner den och hela valnötter i smeten.
6. Lägg ett bakplåtspapper i botten av en ugnsplåt med kant och fyll med smet.
7. Grädda kakan i mitten av ugnen i 15-25 minuter. Prova med en sticka, den ska vara lite kladdig.
8. Låt kakan svalna.
9. Fudge glaze: Koka upp vispgrädde, mjölk, sirap och malen ingefära och ta av kastrullen från värmen.
10. Finhacka chokladen och rör ner i den varma gräddmjölken så att chokladen smälter.
11. Bred ut glazen över kakan, låt den stelna i kylen och skär sedan i rutor.
Njuuut.
"I just want back in your head"
Gillar. Gillar riktigt mycket.
"Beware of wild animals/children"
Efter att en fågel viskat i mitt öra (eller skrivit på sms) att Condecco sökte personal började mitt hopp om framtiden komma tillbaka, speciellt efter att Coop meddelat att de hade väldigt bra om personal för i höst.
När jag skulle möta upp mitt sällskap för dagen, Louise, gick jag förbi Gustav Adolfs torg och upptäckte i ögonvrån att det fanns ett antal "trafik"skyltar uppsatta där. Väldigt roliga skyltar från jordens alla hörn med många felstavningar och illustrationer som tydligt visade vad som kunde hända om man inte var uppmärksam. Bland annat fick man enligt en inte ha en fruktskål på huvudet (tänk afrikansk kvinna). Jag förbannade mig själv att kameran inte fanns i väskan, men utställningen finns kvar tills på söndag och flyttar därefter in till Världskulturmuseet. Befinner ni er hyfsat i närheten så upplev dem!
Efter att ha lämnat i mitt CV till en person som för en gång skull verkar glad över att man söker jobb hos dem, räddade jag en svart klänning med mycket fin rygg från H&M, en söt aprikosfärgad väska (som det var 75% på!) från Monki och slutligen ett armband i mörklila/blå/guld från nya favoritaffären Accessorize. Har inte vågat se på mitt saldo än, men det kändes värt det.
Det kändes skönt att möta någon som verkligen förstod vad jag menade med att det kan pirra i hela kroppen av att bara titta på exempelvis ett armband. Och att man kan känna sig uppriktigt ledsen om det dinglar påsar i ens väns händer medans ens egna är tomma. Vi kom överens om att det faktiskt gick att köpa sig lycklig, om så för en kort stund. Vi insåg även att detta beteende kanske inte var det mest optimala...
Konsumtionssamhället - vad har du gjort med oss?
En upplevelse som definitivt hör Sommargöteborg till är att sitta på Lejontrappan, känna sig lite hotad av duvorna/fiskmåsarna och vinka till turisterna när Paddanbåten brummar förbi. Detta gjorde vi samtidigt som del 2 i vår Espresso House fika avnjöts, kaffe och citron/vallmomuffins - MUMS.
Inte det jag trodde
När man inser att det man trott och funderat kring en hel vår inte är det man egentligen vill snurrar tusen tankar i huvudet. Och magen är som en stor samling komplicerade knopar. Det lät ju perfekt.
Vad ska jag göra när mina vänner åker och bättrar på sina språkkunskaper eller utforskar livet som universitetsstudenter. Scenariot att vara hemma i samma stad och ha samma vanor som nu känns inte vidare lockande. Alla har ett mål. Alla förväntas ha ett mål.
Vad är min stora dröm?
Inte den jag trodde, men den börjar ta form.
I min bil har det förts många bra samtal, och på min telefon en del mindre bra. Bokstäver kan göra en så förvirrad och visa någonting helt annat än det man egentligen menar.
Det har varit så lätt att låta sig uppslukas av nuet för att slippa tänka på framtiden. Nu finns det inte för mycket att uppslukas av och framtiden känns inte lika långt bort.
En känsla som allt för ofta förbises är magkänslan. Känns det bra i magen så är det bara att köra, och hoppas på det bästa. Utmana sig själv och våga
N'mi
Kom igen Emi! Vad skulle du annars göra?!
"Att våga är att förlora fotfästet för en stund.
Att inte våga är att förlora sig själv."
- S.Kirkegaard
Ibland tänks det för lite men ibland på tok för mycket.
Och förskjutning är min värsta vän.
"...nothing really happens and I wonder why.."
På väg till våra favoriter i Långedrag hörde jag och fröken B denna låt på radio och blev enormt nostalgiska.
Hittade även en störtskön version som en irländsk barnprogrammsfigur gjort...
LL
http://vimeo.com/5730853
http://www.baeblemusic.com/concertvideo/TheBoweryBallroom/LykkeLi.html
WOW!
Under första dagen fick jag sett hela Timo Räisänen och en del av Bon Iver innan jag började mitt maratonpass från 15-01 vilket gjorde att jag var lite extra trevlig mot alla då jag var glad att jag lyckats se något. MEN, när klockan slog 18:00 och jag hörde Robins "smurfstämma" blev jag som ett litet barn som inte fick sin vilja igenom. Tack och lov var det lite att göra, jag hade en snäll chef och en kille erbjöd sig att ta över min positon, vilket resulterade i att jag plus min nyfunne vän Anders sprang iväg lyckliga som små barn som fått sin vilja igenom. Och hon var så bra så bra, precis som jag föreställt mig. Det hela blev inte sämre av att hon gästades av Lykke Li och Röyksopp under varsin låt, och att Kleerup kompade henne konstant. Med detta i bagaget härdade jag ut att känna Röyksopps bas och höra Glasvegas sång på håll under kvällen. Och att skrapa ur sopor från en soptunna med en sopborste kvart i ett på natten.
Andra dagens arbetspass sträckte sig från 11:30-20:00 vilket gjorde att jag hann finslipa mina kunskaper ytterligare i att hälsa folk välkomna till maten, be dem dra streckkoden på sitt matkort framför apparaten och att koka kaffe. Efter att blivit fri från kaffekokningen skulle jag blibit uppmött av två andra kollegor som redan slutat, de kom aldrig men det gjorde Anders. Efter lite kaffe begav vi oss till Basement Jaxx, dansade oss svettiga med några han kände och inte kände, stod och gungande melankolisk till My Bloody Valentine med hans syster yster och gick slutligen till scenen där Lily Allen strax skulle börja spela. Och vem hoppar då på oss viftandes med öronproppar om inte Karin? Som för övrigt snodde till sig fyra SECURITY tröjor i hopp om att vi skulle lyckas ta oss bakom staketet vid scenen. Vi kom nästan dit men gav upp och trängde oss in i folkmassan istället och lyssnade på en lite för lugn Lily Allen. Efter det skiljdes våra vägar då jag och Karin gick till hennes riktiga arbetsplats vid volontär in/utcheckningen och syskonen fortsatte dansa natten lång. När Karins pass närmade sig sitt slut fick vi frågan av en trött volontäransvarig om vi kunde tänka oss att städa ur en loge. Efter lite tvek gick jag, Karin och en annan tjej iväg för att städa ur det som visade sig vara Lily Allens loge. En liten barack full med bland annat uppdruckna ölflaskor, en oäten pizza, en halvrökt joint, lite vitt pulver, ett typ hotellnyckel kort och sisådär tio sugrör.
Jag har nu kissat på samma toalett som Lily Allen (och tagit hennes spellista), träffat min förste Buster, varit backstage, kokat otaliga liter kaffe och fått höra att jag är väldigt lik Alingsås mest eftertraktade villebråd. En ganska lyckad helg med andra ord.
N emi
to be continued...
Infoga dig själv
Nu har jag sökt ännu ett jobb, men för första gången kändes det roligt att fixa till det personliga brevet. Inte lika mycket press...kanske för jag tror att jag ändå inte kommer att få det...eller för att jag nu försökte vara lite mer säljande...ger mitt hopp till ett personligt möte. Brukar bli bäst så.
Sen kom problemet när de ville ha ett foto, och jag inser ännu en gång att jag inte har några direkt bra seriösa kort...
Fick trixat och klippt lite och tänkte välja något hyfsat mänskligt såsom
eller 
de gick dock inte hem hos pappsen, som trots allt jobbar med att ge människor jobb, så det fick bli
inte så roligt men ger det mig ett jobb är jag nöjd.
Stora A & lilla a
Var i stallet och kom för en gångs skull ihåg att fota sessorna inför en kommande julklapp...
De som inte tycker om hästar tror jag aldrig riktigt förstått eller fått uppleva de små ögonblicken. Hur man kan bli så lycklig genom att få en puff med mulen, eller att bara kunna stå och småborsta i en evighet på ett huvud som blir tyngre och tyngre mot ens axel. Med risk för att låta väldigt nördig...men om det är något jag kan vara nördig med så är det med mina hästar.
Se inte tillbaks
En cover på Robyns "With every heart beat", lika bra på svenska som på engelska.
Sista gången
För 3 år sedan innan vi började på Donner hade man ingen aning om vad det mystiska FC vad för något. Det kom snabbt att ändras då detta intranät blev länken mellan dig och världen på Celsiusgatan 9. Nu är den länken borta då ens 3 år är över...och det känns lite konstigt att aldrig mer kunna bestämma att man ska ta rast på tre...två...ett! Och resten i klassrummet stirrar som fån när man skrattandes går iväg.
Loggad in för sista gången bara för att se om jag kunde nå foton som jag tog i början av Digi.Foto, vilket jag inte kunde, och lämnade istället några visdomsord till våra efterföljare.
"...glöm inte att: "jag glömde bifoga", "jag bifogade fel fil", en desperat/uppgiven uppsyn, "jag skrev fel datum i kaledern" osv. har, inte alltid men ofta, hjälpt Donnerbarn genom åren när de haft bättre saker för sig än att skriva på hemtentan."
Dömande procent och salt gitarr
Efter en dag ute i gassande sol fylld av dressyrtävling var det dags för lite svalkande salthomlen luft med gitarrklinkande. Och ett avslut på ett café och en bänk mitt i Madonna ruschen.
Hästsnor och grillkol
Idag styrdes kosen mot Js stall på Kungälvs landsbygd. Pållen skulle fixas iordning inför tävlingen dagen därpå så det blev till att schamponera, knoppa och putsa tills allt blänkte. Jojje hann inte fångas på bild för jag var upptagen med att kasta pinnar till Shivas och leka med kattbebisarna, som tack fick jag en limegrön snorloska på min arm.
Dygnets andra halva tillbringades vid Fiskebäcks småbåtshamn med engångsgrillar, potatissallad, korv utan ketchup, mycket mobilmusik, skratt och en jävla massa myggor.
"...more deeply than with words."
Ännu en mycket duktig fotograf som jag blev introducerad för under Digi.Foto.
Richard Avedon
"I speak through my photographs more intricately, more deeply than with words."
Båda sidor
Jag har fått en välldans lust på sistone att göra ett bildspel, eller flera egentligen...men känns lite konstigt att inte ha något direkt syfte med dem. Då kanske jag helt enkelt får skapa ett så jag får kombinera alla fina foton framför ögonen med den fina musiken i mina öron.
Jag har sett livet från båda sidor nu
från upp och ner
och ändå ser jag bara livsillusioner
Nu minns jag - jag förstår inte livet
Inte det minsta
Har sett allt från båda sidor nu
från in och ut
och ändå ser jag nu
bara illusioner... "
M M M Marstrand
för någon har äntligen fått körkort
eviga sidekicken
"Oh, what can I do?"
Härlig låt med oväntat rolig video! Även känd från ett "Scrubs" avsnitt med Elliot och JD som håller på sliter av varandra kläderna till den.
Som självklart måste delas.
Äkta blod
" True Blood details the co-existence of vampires and humans in Bon Temps (meaning "good times" in French), a fictional small northern Louisiana town. The series centers on Sookie Stackhouse, a waitress living in Louisiana who can read people's minds, and how her life is turned upside down when the Vampire Bill, walks into her place of employment two years after vampires 'came out of the coffin' on national television. It is based on the The Southern Vampire Mysteries series of novels by Charlaine Harris."
Kunde inte låta bli att kolla in denna hyfsat nya serie om ett nutida samhälle där vampyrer och människor försöker leva i någon slags symbios med varandra. I och med att jag prescis börjat kolla så har jag ingen superkoll på den men en sak som jag tyckte var snyggt gjord är att vampyrerna för det mesta behandlas som vilken minoritetsgrupp som helst. Det finns de människor som inte vill veta av dem, de som välkomnar dem och självklart "fang-bangers". Kombinationen minoritetsgrupp, bitmärken och bondage känns ändå inte så speciell... Kan tilläggas att Alexander Skarsgård också är med i den, plus lite annat ögongodis.
Tjuvtittat
Hur fördriven man tid? Kolla på tjuvtittat.se är ett bra tips...sjukt roliga saker!
The unseen
I Digi.Fotot fick vi se några foton av Cindy Sherman som är grym på självporträtt...men här är några andra fina
"If I knew what the picture was going to be like I wouldn't make it. It was almost like it was made already.. the challenge is more about trying to make what you can't think of."
"Beauty tinged with sadness"
"There is a paradox when we look at pictures. We see the beauty and we see the dark side of things. Beauty tinged with sadness.
How is it that we must hold what we love tight to us, against our very bones, knowing we must also, when the time comes, let it go....?"
-Sally Mann 1995
Hittade några underbara foton av Sally Mann. Inspirerande till max! Vill ha en ny kamera och lite mer...skicklighet.
and theres many more...
Ut med det gamla
Nu har jag halverat innehållet i min garderob och inser hur mycket kläder jag hade kvar sedan högstadiet, och vilken skillnad det var på nyförvärven och de gamla godingarna.
Blir till att shoppa nytt på myrorna med min nuvarande ekonomi...
"Nothing Good Happens After 2 A.M"...
Men med två stora kaffe i kroppen och en nyköpt kjol på, ett oväntat samtal vid hemskjutsning, efter en kväll då allt gått nästan för bra känns det mer lovande...om inte mitt förnuft tar mig till fånga. Åh, man vill gärna tro att det blir en själv som förändrar världen.
Popaganda
JAG VILL TILL STOCKHOLM !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
vill du följa med mig?
Varför ska alltid huvudstaden få de bästa banden??????!!!!!
Visor från förr
Som en liten fortsättning på det här med att komma ihåg texter från ens yngre dar tänkte jag dela med mig av två sånger som etsats sig fast sedan musiken i mellanstadiet:
I en sal på lasarettet - En gammal visa som är oerhört sorgsen samtidigt som den är väldigt fin.
I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.
Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.
-
Only You - Efter lite spanande kan jag berätta att orginalet görs av duon Yazoo, vars ena halva Vince Clarke skrev den när han höll på att lämna Depeche Mode, men det är gruppen The Flying Pickets acapella version som jag lagt på minnet (kolla Spotify).
Looking from the window above
It's like a story of love
Can you hear me
Came back only yesterday
Who went further away
Want you near me
All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you
Sometimes when I think of her name
When it's only a game and I need you
Listen to the words that you say
It's getting harder to stay when I need you
All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you
This is gonna take a long time and I wonder what's mine
Can't take no more
Wonder if you'll understand
It's just the touch of your hand behind a closed door
All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you
Jag tror att jag ska skylla på min dåvarande musiklärare Heiki att jag har en förkärlek till lite mer...melankolisk musik emellanåt.
Tyresö i mitt hjärta
Pojkarna som satte Tyresö på kartan för oss har minst sagt bjudit på fyra intressanta dagar. Sena nätter, eller snarare tidiga mornar, dialektbyte och en överarbetad lever.
En torsdagskväll som bjöd på ett välkomnande a la Sticky Fingers och Top Floor. Det var varmt, trångt och väldigt roligt.
Fredagen användes till att visa några guldklimpar i Sveriges framsida. Stora bullar, spårvagnsåkande, giriga duvor, Poesidon 360 grader runt, Nordstan och en avslutning på Trädgårn´n. Resultatet för min del den kvällen blev en bortdansad sko, skrapsår, blåmärken och minnesluckor - det stället ger mig inte bra vibrationer.
En lördag med fint väder visade Liseberg från sin värsta sida med 45 minuters köer. Det blev inte mycket åkt men det var värt det för att se hur lätt man kan fördriva tid och att få bli så blöt man kan bli av FlumRide.
Det kunde gått hur som helst egentligen, men det blev hur bra som helst.
Nu är det dock dags för återhämtning av både kropp och själ!
Och hoppas att det finns ett par svarta satinballerina storlek 41 kvar i affären. Fan.
