"we make stupid things so you don't have to"
M-dag
Det som skulle ha varit garderobs utrensning hos fröken B och avvinkning av syskonbarn blev istället: 1 blåbärscheesecake - fortfarande på stelning?, 6 blåbärsmuffins - en äten, 3 koppar te, 1 Harry Potter-film, 1 nytt armband och 2 besök hos en arbetande Clara. Inte helt fel.
Och min kära moder har flugit till varmare breddgrader med salt vatten och fårost...inte alls sugen på att följa med,nej nej.
om inte annat kan vi alltid börja jobba för mattidningar
Chocolate Chip Walnut Brownies
Kände att jag behövde dela med mig av min senaste upptäckt inom bakfronten - Brownies. Efter att ha varit sugen på ett tag det bestämde jag mig häromdagen för att baka. Givetvis vände jag mig till min (och Karins) mästare - Leila Lindholm.
Ingredienser
350 350 g mjukt smör
6 6 dl strösocker
3 3 dl kakao av god kvalitet
1 1 dl ljus sirap
0.5 0.5 tsk salt
6 6 st ekologiska ägg
3 3 dl vetemjöl
400 400 g vit kvalitetschoklad
300 300 g valnötter
Fudge glaze:
3 3 dl vispgrädde
1 1 dl mjölk
1 1 dl ljus sirap
1 1 tsk malen ingefära
400 400 g mörk kvalitetschoklad 70 %
Valnötter till garnering
Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa smör och strösocker vitt och poröst.
3. Blanda i kakao, sirap och salt.
4. Rör i ett ägg i taget och vänd sist ner vetemjölet i smeten.
5. Hacka chokladen grovt och vänd ner den och hela valnötter i smeten.
6. Lägg ett bakplåtspapper i botten av en ugnsplåt med kant och fyll med smet.
7. Grädda kakan i mitten av ugnen i 15-25 minuter. Prova med en sticka, den ska vara lite kladdig.
8. Låt kakan svalna.
9. Fudge glaze: Koka upp vispgrädde, mjölk, sirap och malen ingefära och ta av kastrullen från värmen.
10. Finhacka chokladen och rör ner i den varma gräddmjölken så att chokladen smälter.
11. Bred ut glazen över kakan, låt den stelna i kylen och skär sedan i rutor.
Njuuut.
"Beware of wild animals/children"
Efter att en fågel viskat i mitt öra (eller skrivit på sms) att Condecco sökte personal började mitt hopp om framtiden komma tillbaka, speciellt efter att Coop meddelat att de hade väldigt bra om personal för i höst.
När jag skulle möta upp mitt sällskap för dagen, Louise, gick jag förbi Gustav Adolfs torg och upptäckte i ögonvrån att det fanns ett antal "trafik"skyltar uppsatta där. Väldigt roliga skyltar från jordens alla hörn med många felstavningar och illustrationer som tydligt visade vad som kunde hända om man inte var uppmärksam. Bland annat fick man enligt en inte ha en fruktskål på huvudet (tänk afrikansk kvinna). Jag förbannade mig själv att kameran inte fanns i väskan, men utställningen finns kvar tills på söndag och flyttar därefter in till Världskulturmuseet. Befinner ni er hyfsat i närheten så upplev dem!
Efter att ha lämnat i mitt CV till en person som för en gång skull verkar glad över att man söker jobb hos dem, räddade jag en svart klänning med mycket fin rygg från H&M, en söt aprikosfärgad väska (som det var 75% på!) från Monki och slutligen ett armband i mörklila/blå/guld från nya favoritaffären Accessorize. Har inte vågat se på mitt saldo än, men det kändes värt det.
Det kändes skönt att möta någon som verkligen förstod vad jag menade med att det kan pirra i hela kroppen av att bara titta på exempelvis ett armband. Och att man kan känna sig uppriktigt ledsen om det dinglar påsar i ens väns händer medans ens egna är tomma. Vi kom överens om att det faktiskt gick att köpa sig lycklig, om så för en kort stund. Vi insåg även att detta beteende kanske inte var det mest optimala...
Konsumtionssamhället - vad har du gjort med oss?
En upplevelse som definitivt hör Sommargöteborg till är att sitta på Lejontrappan, känna sig lite hotad av duvorna/fiskmåsarna och vinka till turisterna när Paddanbåten brummar förbi. Detta gjorde vi samtidigt som del 2 i vår Espresso House fika avnjöts, kaffe och citron/vallmomuffins - MUMS.
Inte det jag trodde
När man inser att det man trott och funderat kring en hel vår inte är det man egentligen vill snurrar tusen tankar i huvudet. Och magen är som en stor samling komplicerade knopar. Det lät ju perfekt.
Vad ska jag göra när mina vänner åker och bättrar på sina språkkunskaper eller utforskar livet som universitetsstudenter. Scenariot att vara hemma i samma stad och ha samma vanor som nu känns inte vidare lockande. Alla har ett mål. Alla förväntas ha ett mål.
Vad är min stora dröm?
Inte den jag trodde, men den börjar ta form.
I min bil har det förts många bra samtal, och på min telefon en del mindre bra. Bokstäver kan göra en så förvirrad och visa någonting helt annat än det man egentligen menar.
Det har varit så lätt att låta sig uppslukas av nuet för att slippa tänka på framtiden. Nu finns det inte för mycket att uppslukas av och framtiden känns inte lika långt bort.
En känsla som allt för ofta förbises är magkänslan. Känns det bra i magen så är det bara att köra, och hoppas på det bästa. Utmana sig själv och våga
N'mi
Kom igen Emi! Vad skulle du annars göra?!
"Att våga är att förlora fotfästet för en stund.
Att inte våga är att förlora sig själv."
- S.Kirkegaard
Ibland tänks det för lite men ibland på tok för mycket.
Och förskjutning är min värsta vän.
WOW!
Under första dagen fick jag sett hela Timo Räisänen och en del av Bon Iver innan jag började mitt maratonpass från 15-01 vilket gjorde att jag var lite extra trevlig mot alla då jag var glad att jag lyckats se något. MEN, när klockan slog 18:00 och jag hörde Robins "smurfstämma" blev jag som ett litet barn som inte fick sin vilja igenom. Tack och lov var det lite att göra, jag hade en snäll chef och en kille erbjöd sig att ta över min positon, vilket resulterade i att jag plus min nyfunne vän Anders sprang iväg lyckliga som små barn som fått sin vilja igenom. Och hon var så bra så bra, precis som jag föreställt mig. Det hela blev inte sämre av att hon gästades av Lykke Li och Röyksopp under varsin låt, och att Kleerup kompade henne konstant. Med detta i bagaget härdade jag ut att känna Röyksopps bas och höra Glasvegas sång på håll under kvällen. Och att skrapa ur sopor från en soptunna med en sopborste kvart i ett på natten.
Andra dagens arbetspass sträckte sig från 11:30-20:00 vilket gjorde att jag hann finslipa mina kunskaper ytterligare i att hälsa folk välkomna till maten, be dem dra streckkoden på sitt matkort framför apparaten och att koka kaffe. Efter att blivit fri från kaffekokningen skulle jag blibit uppmött av två andra kollegor som redan slutat, de kom aldrig men det gjorde Anders. Efter lite kaffe begav vi oss till Basement Jaxx, dansade oss svettiga med några han kände och inte kände, stod och gungande melankolisk till My Bloody Valentine med hans syster yster och gick slutligen till scenen där Lily Allen strax skulle börja spela. Och vem hoppar då på oss viftandes med öronproppar om inte Karin? Som för övrigt snodde till sig fyra SECURITY tröjor i hopp om att vi skulle lyckas ta oss bakom staketet vid scenen. Vi kom nästan dit men gav upp och trängde oss in i folkmassan istället och lyssnade på en lite för lugn Lily Allen. Efter det skiljdes våra vägar då jag och Karin gick till hennes riktiga arbetsplats vid volontär in/utcheckningen och syskonen fortsatte dansa natten lång. När Karins pass närmade sig sitt slut fick vi frågan av en trött volontäransvarig om vi kunde tänka oss att städa ur en loge. Efter lite tvek gick jag, Karin och en annan tjej iväg för att städa ur det som visade sig vara Lily Allens loge. En liten barack full med bland annat uppdruckna ölflaskor, en oäten pizza, en halvrökt joint, lite vitt pulver, ett typ hotellnyckel kort och sisådär tio sugrör.
Jag har nu kissat på samma toalett som Lily Allen (och tagit hennes spellista), träffat min förste Buster, varit backstage, kokat otaliga liter kaffe och fått höra att jag är väldigt lik Alingsås mest eftertraktade villebråd. En ganska lyckad helg med andra ord.
N emi
to be continued...
Infoga dig själv
Nu har jag sökt ännu ett jobb, men för första gången kändes det roligt att fixa till det personliga brevet. Inte lika mycket press...kanske för jag tror att jag ändå inte kommer att få det...eller för att jag nu försökte vara lite mer säljande...ger mitt hopp till ett personligt möte. Brukar bli bäst så.
Sen kom problemet när de ville ha ett foto, och jag inser ännu en gång att jag inte har några direkt bra seriösa kort...
Fick trixat och klippt lite och tänkte välja något hyfsat mänskligt såsom
eller 
de gick dock inte hem hos pappsen, som trots allt jobbar med att ge människor jobb, så det fick bli
inte så roligt men ger det mig ett jobb är jag nöjd.
Sista gången
För 3 år sedan innan vi började på Donner hade man ingen aning om vad det mystiska FC vad för något. Det kom snabbt att ändras då detta intranät blev länken mellan dig och världen på Celsiusgatan 9. Nu är den länken borta då ens 3 år är över...och det känns lite konstigt att aldrig mer kunna bestämma att man ska ta rast på tre...två...ett! Och resten i klassrummet stirrar som fån när man skrattandes går iväg.
Loggad in för sista gången bara för att se om jag kunde nå foton som jag tog i början av Digi.Foto, vilket jag inte kunde, och lämnade istället några visdomsord till våra efterföljare.
"...glöm inte att: "jag glömde bifoga", "jag bifogade fel fil", en desperat/uppgiven uppsyn, "jag skrev fel datum i kaledern" osv. har, inte alltid men ofta, hjälpt Donnerbarn genom åren när de haft bättre saker för sig än att skriva på hemtentan."
Båda sidor
Jag har fått en välldans lust på sistone att göra ett bildspel, eller flera egentligen...men känns lite konstigt att inte ha något direkt syfte med dem. Då kanske jag helt enkelt får skapa ett så jag får kombinera alla fina foton framför ögonen med den fina musiken i mina öron.
Jag har sett livet från båda sidor nu
från upp och ner
och ändå ser jag bara livsillusioner
Nu minns jag - jag förstår inte livet
Inte det minsta
Har sett allt från båda sidor nu
från in och ut
och ändå ser jag nu
bara illusioner... "
Tjuvtittat
Hur fördriven man tid? Kolla på tjuvtittat.se är ett bra tips...sjukt roliga saker!
Ut med det gamla
Nu har jag halverat innehållet i min garderob och inser hur mycket kläder jag hade kvar sedan högstadiet, och vilken skillnad det var på nyförvärven och de gamla godingarna.
Blir till att shoppa nytt på myrorna med min nuvarande ekonomi...
"Nothing Good Happens After 2 A.M"...
Men med två stora kaffe i kroppen och en nyköpt kjol på, ett oväntat samtal vid hemskjutsning, efter en kväll då allt gått nästan för bra känns det mer lovande...om inte mitt förnuft tar mig till fånga. Åh, man vill gärna tro att det blir en själv som förändrar världen.
Popaganda
JAG VILL TILL STOCKHOLM !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
vill du följa med mig?
Varför ska alltid huvudstaden få de bästa banden??????!!!!!
Visor från förr
Som en liten fortsättning på det här med att komma ihåg texter från ens yngre dar tänkte jag dela med mig av två sånger som etsats sig fast sedan musiken i mellanstadiet:
I en sal på lasarettet - En gammal visa som är oerhört sorgsen samtidigt som den är väldigt fin.
I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.
Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.
-
Only You - Efter lite spanande kan jag berätta att orginalet görs av duon Yazoo, vars ena halva Vince Clarke skrev den när han höll på att lämna Depeche Mode, men det är gruppen The Flying Pickets acapella version som jag lagt på minnet (kolla Spotify).
Looking from the window above
It's like a story of love
Can you hear me
Came back only yesterday
Who went further away
Want you near me
All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you
Sometimes when I think of her name
When it's only a game and I need you
Listen to the words that you say
It's getting harder to stay when I need you
All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you
This is gonna take a long time and I wonder what's mine
Can't take no more
Wonder if you'll understand
It's just the touch of your hand behind a closed door
All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you
Jag tror att jag ska skylla på min dåvarande musiklärare Heiki att jag har en förkärlek till lite mer...melankolisk musik emellanåt.
Tyresö i mitt hjärta
Pojkarna som satte Tyresö på kartan för oss har minst sagt bjudit på fyra intressanta dagar. Sena nätter, eller snarare tidiga mornar, dialektbyte och en överarbetad lever.
En torsdagskväll som bjöd på ett välkomnande a la Sticky Fingers och Top Floor. Det var varmt, trångt och väldigt roligt.
Fredagen användes till att visa några guldklimpar i Sveriges framsida. Stora bullar, spårvagnsåkande, giriga duvor, Poesidon 360 grader runt, Nordstan och en avslutning på Trädgårn´n. Resultatet för min del den kvällen blev en bortdansad sko, skrapsår, blåmärken och minnesluckor - det stället ger mig inte bra vibrationer.
En lördag med fint väder visade Liseberg från sin värsta sida med 45 minuters köer. Det blev inte mycket åkt men det var värt det för att se hur lätt man kan fördriva tid och att få bli så blöt man kan bli av FlumRide.
Det kunde gått hur som helst egentligen, men det blev hur bra som helst.
Nu är det dock dags för återhämtning av både kropp och själ!
Och hoppas att det finns ett par svarta satinballerina storlek 41 kvar i affären. Fan.
Lycka på fyra ben..
Den som sa att man inte kan köpa lycka för pengar visste inte var man kan köpa en häst.
Citera minst fyra rader ur en dikt...
Någon gång under någon svenska lektion under min högstadieperiod, kanske inför ett nationellt prov, läste jag denna dikt för kanske inte för första gången, men det var då den stannade.
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
- Eeva Kilpi
När jag blev utmanad att citera minst fyra rader ur en dikt tänkte jag bara på den här.
-
En annan dikt (?) som stannade i mitt huvud på grund utav att vi var tvugna att lära oss den utantill under en engelska lektion var ett stycke från "Much Ado about nothing".
Sigh no more, ladies, sigh nor more;
Men were deceivers ever;
One foot in sea and one on shore,
To one thing constant never;
Then sigh not so,
But let them go,
And be you blithe and bonny;
Converting all your sounds of woe
Into. Hey nonny, nonny.
Or dumps so dull and heavy;
The fraud of men was ever so,
Since summer first was leavy.
Then sigh not so,
But let them go,
And be you blithe and bonny,
Converting all your sounds of woe
Into. Hey, nonny, nonny.
-
Den finaste som jag kom att bekannta mig med under högstadiet var dock denna:
I carry your heart with me
I carry it in my heart
I am never without it
Anywhere I go you go, my dear; and whatever is done
By only me is your doing, my darling
I fear no fate
For you are my fate, my sweet
I want no world
For beautiful you are my world, my true
And it's you are whatever a moon has always meant
And whatever a sun will always sing is you
Here is the deepest secret nobody knows
Here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than the soul can hope or mind can hide
And this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart
I carry it in my heart
- E.E Cummings
