Hey, I made it!
Sen blev det en rosett...och sedan en till. Mission compleated!
Mästerfotografen var tyvärr inte med mig så de blev hellre än bra...
Dags för Trapalanda...igen.
Det värsta med att ha djur är att man själv alltid överlever dem. Man tvingas utstå tiden då de inte längre finns vid ens sida.
Idag var det dags för Nickolina att undersöka om Trappalanda finns på riktigt, eller mest är en bluff för att vi som är kvar ska lättare ska stå ut. Tack och lov jobbade jag på Tolsered idag och fick ge den där sista klappen som man helst vill ska vara för evigt.
Hon var trög, tjock, envis, halvrädd för bussar/lastbilar, glupsk som få, men gick ändå inte att motstå.
Så många minnen är det ända som finns kvar. Alla dessa minnen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Fick även chans att träna lite inför onsdagens clearround försök på Kiowa...kändes väl sådär.
Lalalalalalalalalalalalalalalala
I wanna give you a good song Something you may need when you feel sad and grey Sometimes we all need to sing a long Just let it out push your heartache away .... Sometimes we all have bad days When everything feels far away If you'd ever let me I'd do my best to bring you up again I hope you one day decide if The important things in life should bring you down We all feel better without it So let it out don't you keep it inside
... Just sing a long now Lalalalalalalalalalalalalalalala
<3 => ?
"sånt är livet cherry pie- man pendlar mellan insikter och total förvirring"
"ibland måste man låta hjärna få styra lite mer än hjärtat
-
..ibland ska man inte ge 100%...om man tänker taktiskt"
En gång H, alltid H.
Blir inte lika mycket vår allas Håkan som strömmar ut genom mina högtalare nuförtiden...men det hindrar inte att jag kunde alla texter igår, och tur var väl det för det hördes inte jättebra från våra mitt-i-vägen-platser.
Lyckligt överraskad att det blev många gammla doldisar som spelades, fint att få höra variation på spellistan. Som sagt; "Har man vart på för många konserter när man vet vilka extranummer det brukar bli?"
Finns så mycket fraser, meningar, ord att välja mellan. "Hans låtar handlar ju typ bara om olycklig kärlek" - mjo...men gör nästan inte alla låtar det?
Kom, kom atombomb
Om vi nån gång, nånsin blir som dom
Känns som om alla är äldre nu och ser efter varann
Dom har gått för att leva sina liv
Och gud vet att jag måste leva mitt
Ta mig till kärlek, ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
för jag vill veta om kärlek finns
Du eller jag, vem är konstigast?
Är det bara jag som förändrats?
Ja, nåt är borta
men nåt hittas
varje dag
Jag har sett livet från båda sidor nu
från upp och ner
och ändå ser jag bara livsillusioner
Nu minns jag - jag förstår inte livet
Inte det minsta
Har sett allt från båda sidor nu
från in och ut
och ändå ser jag nu
bara illusioner...
Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Du säger att den delar sig vid kinden
Och blir hel igen bakom dig
Varje moln är trasigt
Du räknar allt sorgligt natten lång
Och hon du älskade en gång
Och kanske älskar än
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
Kanske allt egentligen
Ibland är en lögn det finaste man har.
"Ah, dream to bright to last!"
"Take this kiss upon the brow!
And, in parting from you now,
Thus much let me avow-
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none,
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream.
I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand-
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep- while I weep!
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream? "
"...
I have been happy, tho' in a dream.
I have been happy- and I love the theme:
Dreams! in their vivid coloring of life,
As in that fleeting, shadowy, misty strife
Of semblance with reality, which brings
To the delirious eye, more lovely things
Of Paradise and Love- and all our own!
Than young Hope in his sunniest hour hath known."
"...
Ah, dream too bright to last!
Ah, starry Hope! that didst arise
But to be overcast!
A voice from out the Future cries,
'On! on!'- but o'er the Past
(Dim gulf!) my spirit hovering lies
Mute, motionless, aghast!
..."
"...
But my heart it is brighter
Than all of the many
Stars in the sky,
For it sparkles with Annie-
It glows with the light
Of the love of my Annie-
With the thought of the light
Of the eyes of my Annie."
-Edgar Allan Poe
Together we stand
You tell me you're thinking of leaving
No, I'm saying that our thing's gone wrong
But darling, let's both talk it over
I've been talking too much, way too long.
Oh, we both gettin' nowhere at all
But together we stand, devided we fall
Together we stand, devided we fall
Together there's love or there's no love at all.
Oh, where did you think we were going
Anyplace I could go would be wrong
But darling, you know I'll be lonely
I've been lonely too much, way too long.
Oh, let's both try again and do all
For together we stand, devided we fall.
For together we stand devided we fall...
Linslus bakochfram
Jag saknar Digital Foto 50 poäng. Jag saknar en skolkurs.
Fast mest saknar jag känslan av en systemkamera i min hand och att föreställa sig genom linsen hur världen kommer se ut om några knapptryck.
Julklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklappjulklapp
Ända sedan sandlådan
En sådan är min Malin. Granne sedan födsel, tills någon växte upp och bestämde sig för att det var dags med en egen lya. Det här med att bo nära en kompis vet nog de flesta hur oerhört praktiskt det är. Alltid någon att åka hem med, eller att spontanbesöka lite när man känner för det. När man inte längre då har lyxen att bo nära varandra får man ta de tillfällen som ges att uppdatera om allt som hänt sedan sist. Det gjordes idag.
För övrigt hade vi en riktig sandlåda på gränsen mellan våra hus back in the old days, tills kvarterets katter började uppskatta den som en gigantiskt toalett.
A desperate housewife
I början av sommaren var det hur skönt som helst att vara hemma, skärma av sig från omvärlden och plöja igenom ett antal serier. Sedan kom Juli med hultsfred och ridlägerjobb. Då började jag inse hur mycket jag saknade mina vänner. Augusti spenderades mycket med dem och jag upptäckte FarmVille på Facebook, där snackar vi bra tidsfördriv. Nu är September här och jag börjar tycka det är roligt att städa, på riktigt. Det enda positiva med att jag är understimulerad är jag min lust att börja rida ordentligt har kommit tillbaka, och att mamma slipper städa. (hej könsroll)
Idag har jag...
¤ Dammsugit hela nedervåningen noggrannt
¤ Tagit bort mitt nagellack
¤ Vikt tvätt
¤ Kollat jobb
¤ Lagat middag (delikat tacopaj)
¤ Skurat badkaret
Det här med att gifta sig rikt och inte behöva göra någonting på dagarna skulle jag aldrig klara av. Visst skulle känns det fel att inte bidra till hushållet med en inkomst, men framförallt att inte göra någonting vettigt skulle driva mig till vansinne. Jag börjar mer och mer förstå Bree Hodge o co.
Att sälja sig själv
Att sälja sig själv.
"Hej, det här är jag och jag skulle vara så perfekt för det här jobbet att ni vore korkade som inte anställde mig."
Kalla det comfortzon, lathet bla bla bla blubb blubb blubb.
Varje gång jag ska ringa och fråga hur det gick med det där jobbet förbereder sig min kropp för att fly fort som satan / slåss tills någon av parterna stupar. Fight or flight symptomen med galopperande hjärta och adrenalinutsöndring till max. Allt för ett ynka telefonsamtal.
Det är en lätthet utan dess like när personen i fråga hade något bättre för sig än att neka mig daglig sysselsättning och pengar på kontot. Fast då måste jag ju ringa igen, skit också.
Lite lite mindre panikkänsla blir det för varje gång...så om några år lär jag vara en filbunke. Då kanske jag får ett jobb.
n e m i
----------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Re - freshing
Jag är inte den mest tekniska person. Därför ser jag till att omge mig med sådana.
Louise är min pedagogiska tekniksupportande ängel som gjort denna blogg lite mer personlig.
Och mycket finare.
In a different world
Befläckat
En konsekvens av att jag föredrar att äta mina mål antingen i min säng eller på mattan med sängen som ryggstöd är att det lätt smiter en smula här och ett skvätt där. Resultatet av många måltider blir alltså att merparten av mina påslakan har små mer eller mindre diffusa fläckar som minnen av mer eller mindre goda måltider. Senast i morse berikade jag mitt fina ljusblåa-rena-påslakan med mitt morgontte, nu luktar det lite citronochlimehonung på väl utvispade ställen. Och mattan skulle må bra av en tvätt, insåg detta när jag förgäves försökte dammsuga bort en fläck i hopp om att det var smuts.
För mina matvanor tänker jag inte byta. Kanske borde skaffa något slags stort underlägg...kanske.
1 års jubileum!
Bara halva tiden kvar nu! :D
Förste höst
En litet på-tänkt-senare tanke: Vill man att ens tankar skall sluta virvla omkring och istället fokusera på en sak så är en bra skräckfilm ett lysande koncept. När man är rädd är det oftast det enda som uppfyller en.
Efter att dagens startades med ett informationsmöte för ungdomar på Arbetsförmedlingen stärktes mitt första intryck; de är få ställen som känns så deprimerande som arbetsförmedlingen, stämningen är som en riktigt regnig,kall,blåsig,lerig,grå hösteftermidag med noll livsgnista. Men det kanske bara är jag....
Vad kan inte läkas med lite B&J?
Om ens dagar inte alltid börjar så bra så får man ta igen det på slutet. Eller om livet bara allmänt suger.
Det blev en afton i frosseriets tecken - och efter två paket halvätna B&J:s, en skål popcorn, varsin morotsmuffins, en kopp té och en ganska bra läskig film mådde både jag och J bättre, i alla fall för stunden.
N'mi
"Usch...Jag borde ha rakat benen..."
"...och gjort några sit-ups! Jag har fått så stor mage!"
"JÄMNSTÄLLDHET!!"
"Suck"
Av någon anledning vill denna bild inte samarbeta med mig, det här med teknologi är inte färdigutvecklat...
Glaskjolar, fikafilosofi och en bitterballe
Kvällen blev inte som vi tänkt oss tack vare en bitterballe till dörrvakt som tyckte att ett halvt år kvar till 20 var för mycket. Allt vi ville var att se Kristian Anttilas akustiska framträdande, men tydligen var det för mycket begärt.
Vårt alternativa slut blev istället kvällsfilosofi på TinTin.
Att försöka förstå sig på en annan människa är oftast ingen lätt uppgift. Ett frågetecken vi försökte reda ut var hur det kom sig att en person som, utåt sett, är i en del i livet då faktorer som ofta väcker ångest såsom jobb och kärlek fungerar bra, ändå inte är nöjd?
Vi människor har en tendens att ofta fokusera på det som kan förbättras i ens liv. Har man ett bra förhållande så kan det bli ännu bättre, eller så är man för tjock, eller så är chefen jobbig, kompisen har inte hört av sig på länge, pojk/flickvännen svarar inte på sms med en gång, lönen är för dålig, alla kläder man har är fula eller för små, jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv och så vidare och så vidare.
Vi har en ständig strävan att nå perfektion i tillvaron. Nu menar jag inte att man ska nöja sig med vad som helst, absolut inte, men ibland borde vi ta oss i kragen och fokusera på allt positivt vi har omkring, istället för hur det kan förbättras. Den ständiga klagan fick mig att undra om vi faktiskt vill vara lyckliga? Ibland tror jag att det mest är oss själva som hindrar oss från att vara det.
När all strävan gett resultat och man uppnått sitt mål brukar känslan av tillfredsställelse snabbt bytas ut mot en slags tomhet, jaha - nu då? När allt är perfekt så finns det väl det inget att förbättra, inga mål att uppnå. Då kom också frågan, vill vi ha allt perfekt? När ett mål är uppnått brukar vi trots allt hitta ett annat.
Och självklart ledde tankarna till en filosofi/psykologi lektion där det disskuterades och fastställdes att utan olycka existerar inte lycka - det är tack vare kontrasterna som vi kan uppleva delarna. Vet man inte hur det är att vara glad, så vet man inte riktigt hur det är att vara ledsen. Man måste ha ätit en för salt kladdkaka för att uppskatta en för söt. Annars har man ju inget att jämföra med, och då är frågan om man upplever känslan fullt ut. Det är som att känslor behöver sina motpoler för att uppskattas tillfullo.
Ja, jag vet inte om vi blev så mycket klokare av dessa funderingar men det fick i alla fall mig att sakna filosofilektionerna med Thomas Andelius aka. Thomas av Aquinas.
"Veckans wombat!" Those were the days...
Jigsaw
"..bli klar med sitt liv."
Bli klar med delar av sitt liv, så att nya kan påbörjas.
I början av en del brukar allt fokus ligga på slutet, hur skönt det ska bli när det väl kommer, men när slutet väl kommer måste en ny del påbörjas. Det kan vara väldigt skönt att avsluta en del av sitt liv, som att ta studenten. Samtidigt lämnar man de trygga vanorna för att påbörja nya, som man kanske inte har en aning om hur de ska bli...Och att behöva fundera ut dem kan vara nog så tidskrävande.
Den ständiga strävan framåt. "Vad vill du bli när du blir stor?" "Vad ska du göra efter studenten?" "När tänker du gå i pension?" Ibland är det väldigt skönt att inte tänka framåt, samtidigt som det är den tanken som så många gånger gör nuet uthärdligt. Lite mellanmjölk på det kanske? Som alltid.
Livet är väl som ett pussel då - när man är klar med alla delar så är man helt enkelt färdig. Inga fler bitar som skall läggas, eller delar som behöver påbörjas. Antingen känner man sig nöjd då alla bitar är på plats, men samtidigt bör det kännas tråkigt att ha allt bakom sig och inget framför sig. Tur att det är man själv som bestämer hur många bitar ens pussel skall ha.
