froggiedarling

Sedan den tredje juni förra året har jag, liksom många andra, levt i "efter-studenten-koma". Timmarna har fördrivits på diverse nyttiga, onyttiga, roliga, tråkiga, förvirrande sätt. Mål har satts upp för att sedan plockas ner. Framtiden har försökt planeras. Hoppet har stigit och sjunkit som blodsockret på ett barn med kraftig sockerkick. Jag har kännt mig grym, och fullkomligt värdelös.

Den tiden blev inte ett dyft som jag föreställde mig sådär på vårkanten förra året. Efter sommaren skulle jag ha ett jobb och ett mål med min tid och mitt liv. Det blev ströjobb visserligen, men ett framtidsmål formades och ett mål jag inte hade i tankarna då blev nästan det som klarades av först. Ridningen. Idag var första lektionen på så många år att jag glömt av, men jag såg fram emot den lika mycket som jag gjorde mot min allra första.

Nyligen fick jag fylla i ett papper med ett symboliskt hjul hos min jobbcoach. Det var "tårtbitar" som symboliserade jobb, ekonomi, fritidsintressen m.m. Kontentan var att vi skulle förstå att om en "tårt/hjulbit" inte var helt fylld så rullade inte hjulet så bra, alla delar i vårt liv hänger alltså ihop och är en del dålig påverkar det oftast de andra med. Det kändes lite väl överpedagogiskt och uppenbart för att jag skulle ta det lika seriöst som min coach, men logiken är skottsäker. Så nu när är min "tårt/hjulbit" med fritidsintresse också är helt igenfylld, är det bara jobb kvar så rullar mitt hjul ännu enklare.

 

"Alla hjärtans dag är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag.

Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet, men exakt vem denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om Sankt Valentin.

Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. Även i Sverige har seden att på lek para ihop flickor och pojkar funnits men i tradition varit förlagd till pingsten.

I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. Under medeltiden uppstod där också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet blev tryckta och utsirade valentinkort, ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar givas bort.

Olika berättelser med romantiskt innehåll har också kommit till. Enligt en av dessa var Sankt Valentin en kristen som levde i Rom på 200-talet och fick lida martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius II förbud att viga unga par. Innan han avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter (jämför med den medeltida legenden ovan) som han var mycket förälskad i: det första Valentinkortet och ursprung till seden att skicka kort denna dag. Valentin sägs även ha haft för vana att plocka blommor i trädgården och ge dem till älskande par. Detta påstås ha givit upphov till seden att ge varandra blommor på Alla hjärtans dag."



Om det nu inte finns någon som ens hjärta slår lite extra för så kan man alltid passa på att ge sina vänner lite extra kärlek. Idag gjorde jag till exempel rosa våfflor som frukost till Jenpen.



Ni är några stycken. Kolbitar som pressats samman till diamanter, och ni är underbara precis så som ni är.
Kärlek i överflöd till er, för utan er vore livet så extremt mycket sämre!

Efter en helg med mycket pepptalk och hur man bör agera när livet ger dig en käftsmäll sitter jag nu här. Lite träningsvärk efter mitt livs första yogapass, som var mycket avslappnande och intressant, och med ett självförtroende som fått sig en törn efter en inte så lyckad hopptävling. Det repade sig lite efter en kväll med nybakta pepparkakor och lussekatter som åts tillsammans med Fröken K, Ma och Mi till filmen "Dumpad", som sågs en isärplockad DVD-spelare senare.

Jag har också lyckats leka isprinsessa med mindre lyckat resultat, mina piruetter imponerade mest på mig själv...Och inte blev det bättre när jag senare lyckades förlora ännu en bowlingmatch...

Det blev ingen varm dusch idag. Istället fick jag åtnjuta en riktigt avsvalkande kalldusch. Allt tack vare att min mamma diskade. Och ja, snubben som var här och fixade varmvattensberedaren verkade inte riktigt ha full koll.

Det är när man får det ena som man vill ha det andra, eller kanske då man lär sig uppskatta det.

Så. Nu sitter jag här drickandes min jordgubbsfestis iförd dagens fynd; en stickad mössa och en grå lite paljettig t-shirtklänning. Både jag och fröken Utter blev lite fundersamma när butiksbiträdet började stänga för utgången, oj klockan var visste tio i sju. Sju timmar sedan välkomstkramen vid Johannafontänen med andra ord. Och visst är det underbart skönt att kunna fördriva en halv dag bara sådär. Att fundera vad den där designern egentligen tänkte när han/hon bestämde sig för att göra en laxrosa kort jacka i riktigt fluffig fuskpäls, "Det kanske finns någon som vill se ut som en riktigt billig 90-tals prostituerad?". Att glädjas över att så många av butiksbiträderna faktiskt var riktigt mänskligt trevliga. Eller att det i inte en, utan två H&M-butiker spelades flera låtar från mina Spotifylistor.

Istället för en bild på min 20 kronors mössa får ni ett smakprov från helgens händelser, som var väldigt trevliga!

Fredag:

 
Såg denna med Päronet, Persikan, Ugglan och Gödselkastaren som kan böckerna baklänges, men den var överraskande bra även för en outsider som jag.

Lördag:

Sällskapade Jennypenny även denna dag på jobbet med lite ridning för oss båda på schemat. På kvällen lekte vi pizzabagare och fick sällskap av fyra tvåbenta. Mycket skratt, mycket mat och mycket hundar.

Söndag: Det gick utmärkt att äta bruschetta till frunch...och borde göras oftare! Annars regnade dagen mest bort, som så många andra.

Fredag: Sällskapsflicka till J när hon efter 7 timmar hos veterinären äntligen kom och hämtade mig.

Lördag: Stallflickor hela dagen, jag fick köra automat för första gången i livet och dagen fick ett mysigt avslut på ett regningt "Jul på Liseberg". 5 miljoner lampor i alla ära, det var snön som underhöll oss mest. Och deprimerade renar.

Söndag: Min säng var min bästa vän. Feberfrossa, magsmärtor och dunkande huvud var mitt sällskap. Desutom upptäckte jag att på söndagar är de flesta av veckans tvrepriser samlade...

Jag är berikad med ett 1 decimter i diameter stort mörklila blåmärke på min bak tack vare den djävulska stalltrappan som fick mig att falla i det ögonblick då jag inte ägnade trappsteget full uppmärksamhet.

Varför jag delar denna information med er är
A) Jag vill ha medlidande
B) Jag tänkte att min olycka blir någon annans lycka, även jag vet att skadeglädje är den sanna glädjen.
C) Jag tvekade att ha det som status på facebook

Citat, citat, alltid dessa citat. Några ,ofta, väl sammasatta ord som berättar något som vi ofta redan hade aning om, men som inte alltid blivit lika välformulerat. Jag tycker om att samla citat, så pass mycket att de har ett eget worddokument...

Och någon gång på något sätt skall jag göra någonting av alla dessa ord. Kanske nu, kanske sen.



Tills dess:

Att man "växer isär någon" känns som ett bekannt uttryck. Att växa ihop känns inte lika bekannt, men mer aktuellt. Att bli likare någon genom åren istället för att bli olikare.

Man får en vän, istället för att förlora en. Mycket trevligare, och med fler möjligheter för framtiden.
Framtid istället för dåtid. Minnen att skapa istället för att bara blicka tillbaka.