froggiedarling

   De finn de stunder som man vill uppleva om och om igen. Stunder som har varit så underbara, precis då.

   Det är också då man blir så frustrerad för att man aldrig någonsin kommer att få återuppleva den känslan som man hade i det exakta ögonblicket. Och genast är det inte lika underbart.

  
Jag önskar att man kunde konservera ögonblick, det hade garanterat blivit en storsäljare. Tänk att kunna få vara med om allting igen. Bara skruva av locket och vips så är du tillbaka.

  
Då skulle världen besparas många tårar.

Vi kan inte hålla dig i handen längre och bestämma vilken väg du ska gå.

Det är på tiden att du står på dina egna ben, utan oss som kryckor.

Du klarar det. Det måste du. Annars går vi under, på riktigt.

Sometimes it feels like I'm fadeing away, and nobody notice.

   We all have our ups and downs, it's just that some downs are a little bit deeper for someones and they need to be pulled back up again.

   We just have to remind ourselves that we're never alone. Ther is always one who stands in the shadows and screams so loud whiteout anybody notice.

Ärligt och anonymt. Naket och avskalt. Flummigt och luddigt. Tankar och känslor.

Kärt barn har många namn, äntligen vågar man kankse skriva av sig på riktigt, så att någon faktiskt hör...