froggiedarling

Mitt internet har krånglat konstant de sensate veckorna men den senaste veckan har det eskalerat, så jag får låna mams dator...vilket inte direkt motiverar till så många blogginlägg med exempelvis foton. Snart blir det nog rätsida på det också och då ska det åter blir ordning på inläggen.


Till dess kommer jag dansa med med själv...

"Well there's nothing to lose
And there's nothing to prove
I'll be dancing with myself"

Gillar man lite Bowie, gillar man lite Wolf.

För att det är Freddie Mercury. För att den är.

För att den är så bra som den är.

Han är tillbaka!! Visserligen sticker vår låtsastysk tillbaka efter att vi sagt hej då till -00 talet, men den dagen den sorgen. För att inte nämna vår fransyska, som till skillnad från tysken är tillbaka för att stanna.

Ikväll blev det ännu ett tappert försök att få sin önskelåt spelad av "Musikhjälpen", men trots att jag gick omkring med en hörlur P3 i örat under ett bra tag så hördes det ingen "Heute ist mein Tag" tillägnad Annie & Wilhelm. Dock uppfattades jag nog lätt scizofren när jag gick omkring och pratade för mig själv då Karin inte riktigt var där jag trodde...


Staden är klädd i kärlekens tema i år, och det känns faktiskt som det är lite mer kärlek i luften än vanligt...Trots diverse motgångar för vissa.

 Vad gör man när ens bagage inte riktigt håller ihop? Går in på närmaste affär och frågar efter tejp såklart. Det om något borde göra det lättare att urskilja väskan på bagagebandet...

 

Idag lämnar Jenpen landet för varmare breddgrader och kommer inte tillbaks förrän nästa år. En avskedsfrunch stod därför på sin plats. Och...fastän kameran var med så blev det inget förevigande, viktigare saker avhandlades. För att kompensera detta tänkte jag därför bjuda på lite högstadie minnen, det var trots allt där det började på riktigt...


Groove Coverage – Moonlight Shadow - Radio Version
Groove Coverage – Poison

Om jag någon gång skulle göra en musikvideo skulle jag också vilja galoppera genom skogen på en häst...eller en serie a lá Roy Lichtenstein...

Efter en helg med mycket pepptalk och hur man bör agera när livet ger dig en käftsmäll sitter jag nu här. Lite träningsvärk efter mitt livs första yogapass, som var mycket avslappnande och intressant, och med ett självförtroende som fått sig en törn efter en inte så lyckad hopptävling. Det repade sig lite efter en kväll med nybakta pepparkakor och lussekatter som åts tillsammans med Fröken K, Ma och Mi till filmen "Dumpad", som sågs en isärplockad DVD-spelare senare.

Jag har också lyckats leka isprinsessa med mindre lyckat resultat, mina piruetter imponerade mest på mig själv...Och inte blev det bättre när jag senare lyckades förlora ännu en bowlingmatch...

Det pratades om husdjur idag. Om undelater. Och jag skröt.

För exakt en vecka sedan var det exakt två år sedan. Det suger.

The Handsome Brothers? The Hanson Brothers? Hanson? Ja. Jag menar killarna som sjöng "Mmmmbop" rakt in i våra hjärtan när vi var små. Men nu är vi inte små längre. Och ändå fortsätter de sjunga rakt in i våra hjärtan, åtminstone till de som vet att steget från då och nu är ganska långt.


Tre av favoriterna:

Vi vet alla att det finns tuggummi, och så finns det tuggummi. Vissa dietister (läs "Du är vad du äter"s Anna Skipper etc) anser att denna skapelser stör matsmältningen och lurar kroppen till att tro att den får mat när den bara får en kemisk massa att bli frestad av. Sedan finns det den resterande delen av befolkningen som troligtvis endast ser tuggummi som något man stoppar i munnen, tuggar på en stund och vips så slipper man oron om att skrämma bort den man pratar med.

Hästfantast som jag är blev jag därför extra glad när fadern min kom hem med ett tuggummi vars påse pryddes av två hästar och deras ryttare. Att bitarna dessutom var rosa och gula med fruktsmak gjorde att mitt hjärta smälte lite...



  

Tablettaskar finns också...

Det finns så galet många versioner på den här låten...här är en som jag tyckte lät ganska fint.

Och jag älskar refrängen. Den har etsat sig fast i mitt huvud sedan första gången jag hörde den, vilket var... ingen aning men längesedan i alla fall.

"You are my sunshine, my only sunshine
You make me happy when skies are gray
You'll never know dear, how much I love you
Please don't take my sunshine away"










 

Det blev ingen varm dusch idag. Istället fick jag åtnjuta en riktigt avsvalkande kalldusch. Allt tack vare att min mamma diskade. Och ja, snubben som var här och fixade varmvattensberedaren verkade inte riktigt ha full koll.

Det är när man får det ena som man vill ha det andra, eller kanske då man lär sig uppskatta det.

När det fortfarande var mörkt ute väcktes jag av ett "Emi, om du vill borsta tänderna och gå på toa måste du göra det nu.". Inte det ultimata sättet att bli väckt på, om inte förklaringen är att vattnet försvinner resten av dagen, vilket så var fallet. Det är inte ofta jag skickar iväg ett sms till kompisen som är på väg där det står "Gå på toa innan, för här kan du inte göra det!". Men Björkis kom och vi hade en liten photosession till hennes bloggrenovering innan vi gav efter för våra mödrars tjat och åkte och vaccinerade oss mot "den nya influensan", som den så fint kallades på vårdcentralen.

På väg till vårdcentralen så gick vi förbi Skälltorp (ja, vår högstadieskola) och upptäckte att dörrarna var öppna. Efter sprutan smög vi självklart in i entréhallen (E-hallen för de insatta) och upptäckte att allt kändes likadant, även om det gjorts några försök till skönhetslyft. Att vi blev påkommna av vaktmästaren/elevvärden poserandes vid skåpen var faktiskt bara positivt då han verkade glad att vi inte ville bränna ner skolan och tyckte absolut att vi skulle gå omkring och minnas lite högstadie. Och som vi mindes...allt från nervositeten inför tyska/spanskaförhör, So och Svenskalektionerna med Maggan (Magnus), Nolektioner med favoritläraren, vart man satt under rasterna, graffitin på skåpen, snuset och tuggummit under bänkarna, bambakön, gympan, skolavslutningen i 9:an...3 år gick på snabbrepris kort sagt.

 

 

Två versioner på en låt, som jag tycker är väldigt fin.

"I'm gonna work my way out of the sun
I'm gonna be someone
I know who I am but right now
I don't think that I do

We could leave this place
and fly far away
Let's escape this town
the streets and the cars and the crows
and into the clouds

And nothing can stop us, nothing forever
Nothing can stop us, if we stick together

I might be dreaming but I think I believe
I might be seeing things
that aren't quite real but right now
I don't care if I do"

En låt och en dryck.


Horchata is the name for several kinds of traditional beverages, made of ground almonds, sesame seeds, rice, barley, or tigernuts (chufas). 

 "Years go by and hearts start to harden"



"Here comes a feeling you thought you'd forgotten
Chairs to sit and sidewalks to walk on
Oh you had it but oh no you lost it
You understood so you shouldn't have fought it"

Så när jag stod där i parfymmolnet, väntandes på Hed och funderandes på om det var denna som skulle upp på önskelistan, hörde jag plötsligten röst som mummlade något som liknade "Går det bra?". Förvirrat och förvånat vände jag mig om och möttes av en mörkhyad man som tittade på mig och sa något ytterligare knappt hörbart. Att människor som inte känner varandra spontant börjar prata tycker jag är trevlig idé som används för sällan, men trevligheten försvinner när en av de första frågorna man hör handlar om var jag bor, för att följas av ett "Vi kanske kan träffas nån gång?", till att avslutas med ett bestämt "Nej, jag tror inte det".

Fröken Utter har störst erfarenhet av dessa konstiga män som får en att vilja kunna smälta in i omgivningen likt en kameleont. Fröken Björk har dock mött den trevliga skaran av dem, de som faktiskt bara vill fördriva tiden och prata lite med främlingen mitt emot på spårvagnen.