froggiedarling

För den som undrar så kan man hitta många fina foton på Dripbook...

Så. Nu sitter jag här drickandes min jordgubbsfestis iförd dagens fynd; en stickad mössa och en grå lite paljettig t-shirtklänning. Både jag och fröken Utter blev lite fundersamma när butiksbiträdet började stänga för utgången, oj klockan var visste tio i sju. Sju timmar sedan välkomstkramen vid Johannafontänen med andra ord. Och visst är det underbart skönt att kunna fördriva en halv dag bara sådär. Att fundera vad den där designern egentligen tänkte när han/hon bestämde sig för att göra en laxrosa kort jacka i riktigt fluffig fuskpäls, "Det kanske finns någon som vill se ut som en riktigt billig 90-tals prostituerad?". Att glädjas över att så många av butiksbiträderna faktiskt var riktigt mänskligt trevliga. Eller att det i inte en, utan två H&M-butiker spelades flera låtar från mina Spotifylistor.

Istället för en bild på min 20 kronors mössa får ni ett smakprov från helgens händelser, som var väldigt trevliga!

Fredag:

 
Såg denna med Päronet, Persikan, Ugglan och Gödselkastaren som kan böckerna baklänges, men den var överraskande bra även för en outsider som jag.

Lördag:

Sällskapade Jennypenny även denna dag på jobbet med lite ridning för oss båda på schemat. På kvällen lekte vi pizzabagare och fick sällskap av fyra tvåbenta. Mycket skratt, mycket mat och mycket hundar.

Söndag: Det gick utmärkt att äta bruschetta till frunch...och borde göras oftare! Annars regnade dagen mest bort, som så många andra.

Tro, hopp och kärlek. Fyll på mitt förråd tack.

Hittade ett klipp på en sång i en version som jag inte visste fanns...och enda anledningen till att jag vill dela med mig är att jag återupptäckt vad jag älskar "Hair" - den ska stå på årets önskelista. Som jag förstår det gjord Nina Simone en "cover" på denna låt från "Hair", eller så missuppfattade jag totalt wiki.

"This is for the ones who stand
 For the ones who try again
 For the ones who need a hand
 For the ones who think they can" 

Okej. Ja, jag kollar hyfsat mycket på tv-program/serier. Ja, jag skulle kunna göra offantligt mycket produktivare saker istället, typ grovstäda mitt rum. Men gör jag det? Nej. Varför inte? Tja...jag antar att jag hellre väljer att spendera timmar med "Doctor Who" och "Project Runway" än att flytta studentpresenterna till en lämpligare plats. Men varför?? För att jag ändå hinner med allt jag vill hinna med. Så det så.

I alla fall.

Det finns tidningar som man medvetet lägger undan. Böcker som får ett annat omslag på bussen. Filmer som läggs i skymundan. Skivor som hamnar längst ner i högen. Kläder som endast bärs inom hemmets fyra väggar. Bloggar vi inte medger att vi läser. Tv-program som inte känns vid.

Saker som vi helt enkelt inte jättegärna vill att andra människor skall definiera oss efter. En sådan sak är till exempel att jag följer "Paradise hotel". Det började med några avsnitt av den danska säsongen, sedan var det prämiär igår för svenskarna att supa bort sig själva i Mexico. Och idag spanade jag in en av deltagarnas blogg och var ett klick ifrån att kommentera ett inlägg. Inte den spandex inlindade fetischhemlighet ni hoppats på kanske...men nära nog.

"Rent utseendemässigt har han en förkärlek till brunetter med blå ögon."

Fredag: Sällskapsflicka till J när hon efter 7 timmar hos veterinären äntligen kom och hämtade mig.

Lördag: Stallflickor hela dagen, jag fick köra automat för första gången i livet och dagen fick ett mysigt avslut på ett regningt "Jul på Liseberg". 5 miljoner lampor i alla ära, det var snön som underhöll oss mest. Och deprimerade renar.

Söndag: Min säng var min bästa vän. Feberfrossa, magsmärtor och dunkande huvud var mitt sällskap. Desutom upptäckte jag att på söndagar är de flesta av veckans tvrepriser samlade...

Jag är berikad med ett 1 decimter i diameter stort mörklila blåmärke på min bak tack vare den djävulska stalltrappan som fick mig att falla i det ögonblick då jag inte ägnade trappsteget full uppmärksamhet.

Varför jag delar denna information med er är
A) Jag vill ha medlidande
B) Jag tänkte att min olycka blir någon annans lycka, även jag vet att skadeglädje är den sanna glädjen.
C) Jag tvekade att ha det som status på facebook

En späckad lördagskväll med lite tema, vänskap.

En vän lämnar återigen landet saknaden kommer så fort planet lyfter. På väg mot nya äventyr. Samtidigt vet man att när planet väl landar på hemmamark igen blir det ett välkomnade med öppna armar.

En vän blev lämnad. Som tack för allt hon gjort gick dem sin väg. Så mycket betydde den vänskapen och de minnena.

De flesta band har dock knytits hårdare. Något som gör det lite svårare att släppa greppet om varandra. Något som ger lite mer anledning till att göra de personerna till en del av sitt liv.


Och givetvis har det mesta förevigats...
 

"It's not easy love, but you've got friends you can trust
Friends will be friends
When you're in need of love they give you care and attention
Friends will be friends
When you're through with life and all hope is lost
Hold out your hand 'cus friends will be friends - right till the end"  

Ja...idag regnade det grått utomhus, men inomhus var det fågelkvitter.

Fantastic Six var under dagen nästan samlat då vår låtsastysk är på hembesök, bara den där Café au Lai-Baguette-Brie-Basker flickan som inte fanns att träffas på. Och det kändes som vanligt. När jag traskade hem efter dagens sista bussresa slog mig tanken på vilken exeptionellt grym gruppdynamik vi har tillsammans...eller jag kanske målar det i rosa fluffiga moln eftersom det var ett tag sedan vi var samlade? Strunt samma, folk är wannabe sekt av en anledning.

Och när man är fullt upptagen av att fråga ut om den stundande resan, norrländsk kärlek och tröttsamma plåster så kanske man inte hinner föreviga allt så fint som man borde...

"-Hola, me llamo José. You want a piece of this? I know you do."

"-Vad har ni gjort idag då?"
"- ÅKT BIL!"

Dagen började med min livs första bilbesiktning, hjälpa en Jenny i halvt panik att få ut hyrbilen, och jaga bort en P-Lisa från att böta hyrbilen utanför mitt hus.

Sedan brumma ut och fota J och hennes prins en sista gång innan han flyttar till huvudstaden.

Och till sist åka lite längre ut på landet och hämta V, för att till sist åka ännu längre ut på den svenska landsbygden runt Laholm och hämta T. Och så hela vägen tillbaks igen.

" 'Cause Penny and me like to roll the windows down
Turn the radio up
Push the pedal to the ground
And Penny and me like to gaze at starry skies
Close our eyes
Pretend to fly
It's always Penny and me tonight "

"When you can't get through it
You can listen to it
With a na na na na
Well I’ve been there before"

Citat, citat, alltid dessa citat. Några ,ofta, väl sammasatta ord som berättar något som vi ofta redan hade aning om, men som inte alltid blivit lika välformulerat. Jag tycker om att samla citat, så pass mycket att de har ett eget worddokument...

Och någon gång på något sätt skall jag göra någonting av alla dessa ord. Kanske nu, kanske sen.



Tills dess:

Att man "växer isär någon" känns som ett bekannt uttryck. Att växa ihop känns inte lika bekannt, men mer aktuellt. Att bli likare någon genom åren istället för att bli olikare.

Man får en vän, istället för att förlora en. Mycket trevligare, och med fler möjligheter för framtiden.
Framtid istället för dåtid. Minnen att skapa istället för att bara blicka tillbaka.

Jag gillar min kamera. Och min bok. Nästan lika mycket, men bara nästan.

Hittade en video med en idiot till ryttare.

Usch, usch, usch!

Min högstadie spanska räcker inte till för att förstå vad som står, och google translate var inte direkt samarbetsvillig...hjälp?

  

"Programledare för P3 Guld 2010, både i radio och i tv, blir Göteborgs popstolthet Timo Räisänen.

– Yes, ett litet steg närmare världsdominans!
Det var första tanken i Timo Räisänen huvud när han fick frågan om han ville programleda P3:s hyllning till svensk musik."


"Det är inte branschen som ska visa sina påfågelvingar och visa massa fräcka grejer utan en gala för folket. Och det är jävligt nice."




VillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGåVillGå

Så denna afton då kontakten med de döda skall vara extra stark väljer många människor att ta chansen och bli någon annan för en kväll. Denna kväll blev jag "Speedy" (eller "Sonic") och signumet blev min otroliga hastighet. Och självklart hade jag Electra, Couger, Superwomen och Rainbow vid min sida.